Reseberättelse Peter Davidson, Mahabalipuram Tamil nadu Indien 2008-04-16 – 2008-06-17.
Låt mig börja med att säga ; Indien är omöjligt att med alla sinnen förstå eller omsluta…många har försökt. likväl slutar aldrig detta land att fascinera poeter målare skulptörer sökare och undertecknad. Allt pågår och finns kvar i Religioner Arkitektur Musik folkliv och blandas ständigt på nytt i takt med övriga världens förändringar. Under resan tog jag en hel del foton, samt antecknade. Men framför allt arbetade jag hårt i stort sett dagligen ,i greenstone och marmor, med lokala skulptörer i Mahabalipuram- eller Mamallapuram som det också kallas.
Mahabalipuram ligger ca 70 km söder om Madras/Chennai på Indiens östkust. Ganska liten stad men med sina 15000 invånare en väldigt stor procent stenskulptörer, som främst arbetar med beställningar till offentliga verk tempel eller privata samlare från Indien och övriga världen. 95% gör visserligen främst religiösa verk/Motiv typ stora Ganeshor Shivas o dyl. men här o var fanns också konstnärer som sysslade med fri konst Indiska och Västerländska. Den första tiden tog jag foton samt skissade på Seashore templet,. Detta står kvar sen 700-talet, och är magnifikt ej monolitiskt men är 1 av 6 tempel från Pallava perioden som varade fr cirka 400-900 talet. Enligt uppgift restes de av Mahendra Verma, Kung under första delen av Pallava. Det lär finnas inskriptioner längre norrut som anger detta, De övriga sex templen / Pagoderna står 6 nautiska mil i rak linje under vatten uti havet. Dom är halvt raserade men var synliga under en kort tid i samband med vakuumtidvågen efter tsunamin…en artikel i the Hindu med skisser från dykningar i detta havsområde gör också gällande att det ligger ruiner med lämningar från en tidig stad från, 8-10.000 f.kr….andra lämningar har sköljts upp med tsunamivågen, tex. 2 tempeltoppar i granit, som jag själv sett på stranden med andra tempeldelar också, dessa 2 toppar försvann från stranden under vistelsen, hämtade av Archeology government sa vissa..andra trodde ej på det….
Man skall också komma ihåg att Pallava var en kultur som bestod av Dravider alltså den sydliga svartare befolkningen, (Dagens Tamiler) och de nordliga ariska härskarna som drev Draviderna söderut kan mycket väl velat förvanska historien för att ta åt sig äran för en del byggnadsverk. I andra delar i norr har ju tempel halvt raserats och påbyggts med senare kulturers arkitektur, detta har lyckligtvis inte skett med seashoretemplet. Det är helt enkelt för magnifikt och komplett. Vid andra tempel har enbart innergården fått ett nytt byggnadsverk framför den tidigare ingången. Som för att markera ny tid och ny regim, men låtit föregångaren stå kvar intakt, om än skymd. Ett exempel på detta såg jag i Kancheepuram med verk från Cholaperioden den dynasti som ersatte Pallava. I huvudsak är Mahabalipuram ett känt turistmål tack vare Seashoretemplet som ingår i Unescos världsarv, något som också gjort att det drar in pengar till staden och kommunen. Men den långa strandremsan har också fiske som stor näring. Och fiskarna äger den delen av samhället. Alla hotell etc har fiskesamfundet som egentlig ägare dvs marken som dom står på. alla andra avtal köp etc kan lätt annuleras om dom så önskar. Efter tsunamin har dom också fått oerhört mycket hjälp och stöd från omvärlden. För mycket stöd enligt en del, innan tsunamin fanns ett tiotal båtar, som delades av 2 eller tre per båt, nu finns ett trettiotal båtar som fyller stranden, jag får också höra en del tråkiga historier om hotellägare som samlade in pengar åt drabbade men som behöll det mesta själv, så blir det lätt i ett land där korruption dagligen avslöjas från topp och nedåt…
Mahabalipuram Sculpture Academy
Denna prestigefyllda skola ligger 4 kilometer utanför centrum, så den besökte jag en tidig förmiddag. Träffade där E Sundaram, Vicepresident och EngelskaProfessor, som enligt Indisk sed givetvis bjöd på chai och lyssnade på varför jag kommit dit, Han berättade en del om den 3-5 åriga utbildningen med Bachelor/Master degree, och lite om dom anatomiska och symboliska regler som bestämts av Rishis/Heliga män för tusentals år sedan och som fortfarande åtföljs av dagens konstnärer.efter en kort rundtur, tog några elever mig med till verkstäderna. Spartanskt är väl mitt intryck. Men också inspirerande att se hur det faktiskt är möjligt att undervisa, skapa med så oerhört begränsade medel, ekonomiskt samt tekniskt, det förvånade mig dock något att formerna och skulpturen var så strikt Hinduisk….inga nakenmodeller eller fri konst här inte… Men synd också..t.ex för bronsklasserna som ej hade råd med bronsgjutning. Så dom gjorde enbart vaxmodeller, rätt stora sådana, som sedan beboddes av traktens bin eftersom vaxet kändes hemtamt..dom elever som arbetade med cement, armerade samt drygade ut den dyra cementen med tegelbitar, rätt smart och billigt eftersom gamla raserade husväggar är det ganska gott om i det fuktiga sydIndien. Det var dags för examen vid mitt besök varför jag ej kunde besöka alla avdelningar, men lite måleri såg jag också. Mestadels baserat på idéer från Ravi Varma, känd för sina porträtt av t.ex Sarasvati gudinnan för musik konst och litteratur. Ravi Varma var en Indisk Carl Larsson skulle man kunna säga. Så även om studier här innebär strikta idér och kunskaper så får många av eleverna en chans att faktiskt livnära sig direkt via beställningar eller anställningar hos skulptörer i staden och det kan ju våra Konstskolor i väst inte skryta med direkt…
Ragu
En kort tid efter min ankomst till Mahabalipuram träffar jag Ragu,. lokal Skulptör som jag blir väldigt god vän med, han lånar mig verktyg samt ordnar fram mindre stenar som jag genast börjar arbeta med. Genom honom kommer jag verkligen igång med stonecarving på deras sätt. Så de första skisserna gör jag i Indisk marmor, men provar också greenstone. Den faktiska benämningen på greenstone vet jag ej, men den är intressant eftersom den blir svart vid polering. Något hårdare än marmorn men väldigt vacker och kul att arbeta med. Jag koncentrerar mig på stupor och tempel i mindre skala, vill förstå tekniken och vad som är möjligt att göra. Uppseendeväckande i byn/staden med en västerlänning som arbetar med tempel i sten och många återkommer dagligen för att se på dom samt diskutera vad jag gör och vem jag är. Detta kan man ibland tröttna på givetvis, men ortsbefolkningen var överlag oerhört vänliga och hjälpsamma samt nyfikna. Ragu introducerar mig också till andra Skulptörer samt sin lärare/Mästare som han gick för i 10år, dagligen…det var hårt berättar Ragu men jag lärde mig allt av honom. Som vanligt när man besöker någon hantverkare el dyl i Indien går de första minuterna åt till att förklara vem man är och framför allt att man inte är en rik turist , när det väl är avklarat kan man börja snacka om konst eller vad som helst.
Thirukazhukundram
Denna tempelstad ligger 30 km utanför Mahabalipuram och är en välbesökt plats, känd för sitt Eagle mountain tempel ca 500 ö h. Stora höga trappsteg gör promenaden upp minst sagt ansträngd, svetten rinner längs ryggraden värmen avtar vid toppen och brisen och utsikten är en belöning från markens 40 grader. Inuti templet varvas gångar med små utsnitt med gudafigurer. Som ofta i Indiska tempel får dessa ej fotograferas. Vilket respekteras, så fotoavgiften vid ingången utnyttjas för utsikten..vid hemfärd stannar jag till vid en stor utsmyckad trävagn, Jagganath-kulten är en nu avklingad sådan, likväl finns vagnarna kvar, men pilgrimmer nuförtiden slänger sig inte längre under vagnshjulen, så offerbiten är avskaffad.
Kancheepuram. 70 km från Mahabalipuram
Även denna stad har Pallava anknytning, besökte den en riktigt stekhet dag, 42 grader. Så 2 tempel besöktes. Men tyvärr kunde jag inte gå in i huvudbyggnaden, på ett av dom eftersom jag ej är Hindu. Oftast brukar det gå bra ändå i Indien, men vissa tempel har reliker i guld och silver, så jag får berättat för mig av min guide, att det är en av anledningarna….en stor planyta hyser en pelargård med stenfigurer huggna i granit, fantastiskt arbete vissa rörliga snurrbara, med vansinningt långa historier från den lokala tempelguiden, det varnas dock för att lyssna för länge på densamme, eftersom han tar stor betalning för detta värv…men en mindre sedel fick duga Vilket han ej höll med om ; ) det andra templet var dåligt renoverat..sandstenstempel med fogar i cement och sand samt tegel som lyste igen bitvis, likväl har renoveringen fått det att hålla ihop hyggligt. På angränsande delen fanns även en trappstegsdamm, som i många andra fall används den till renande bad för kropp o själ, samt fötter. Just denna var helt igenväxt av grönska och det har jag aldrig sett tidigare..men templet tillhör inte en nutida epok blev ej transformerat till dagens hinduism så det finns antagligen inga anslagna medel för det, så det hålls mest öppet för turism utan några större ceremonier eller så, men det är inga fakta bakom detta utan min slutsats.
Smeden
Allt eftersom jag börjar få ganska bra koll på vad som går att göra med verktygen får jag lust att skaffa egna, Ragu lyckas till slut få fatt på smeden som gör dom, han kommer förbi endast ett par gånger per år, så det finns ingen affär eller så. Stor herre med ett enormt wellpapp-paket under armen, så jag köper ett set, med stora och små mejslar. Samt kompletterar senare från Ragu med andra begagnade verktyg samt en slipsten.
Murugan, samt Mark
Under en sen middag blir jag bekant med Mark, en engelsk skulptör som inviterar mig till sin arbetsplats…En torr sandig avkrok 3 kilometer utanför stan.men med ateljé/Lagerlokal för färdiga verk samt utomhus platser några tak med flätade banan-löv , ingen kompressor men el o verktyg så dom verkar ha det ok. Jag anmärker på deras ointresse för munskydd/Mask…granit är ju inte nyttigt att andas in…ah well vi jobbar utomhus så…men så är det ofta i Indien, skyddsutrustning struntas det ofta i, en på tiotusen har hjälm på motorcykeln t.ex.. skulpturverkstaden sköts och startades av Murugan, uttalas Morgan-, och det är billigt att arbeta där, han kan även skicka färdiga skulpturer som man gjort, via båt till Europa på 22 dagar. Maxvikt för verket 26 ton.. Trevlig kille som även fixar fram marmorverktyg, bra sådana! Så det kändes som att nästa gång jag åker dit så kan det nog bli ett granitverk eller marmor i större skala, denna gången koncentrerade jag mig på Indisk soft marble och greenstone, man vill mycket, men får ta en sak i taget.
Mer verktyg
John är en av Ragus vänner. Skulptör även han. Till skillnad från Ragu ej Hindu utan Kristen, religion är inget större samtalsämne bland dem, dom är Skulptörer och pratar mer om inbördes idéer skulder film etc. att se dom dividera i timmar är oerhört roligt. Men också hoppfullt. Dom accepterar varandras olika trosuppfattningar och bakgrunder i den sydIndiska smältdegeln. tolerans och acceptans är viktigt, allt annat i kollision är oftast politik och inte religion. John tar med mig till sin Farbror som säljer billiga handverktyg för granit. Dom ser ut som medeltida tortyrredskap, jag köper några, tunga och smutsiga men helt ok om man inte jobbar dagligen dygnet runt. Vid senare diskussioner med andra skulptörer får jag veta att tyvärr smids inte dom Indiska granitverktygen vid korrekt glöd och temp. Dom görs i dagsljus varför kärnan ej får rätt färg vid rätt temp med samma styrka som våra. Men o andra sidan är dom så billiga att när dom är slut tar dom fram en ny….vilket förklarar alla granitskulptörers stora lådor fulla med verktyg.
Form
Allteftersom tiden går med varma dagar så flödar kreativiteten. Jag testar olika varianter och gör en dag ett mindre huvud i greenstone, toppen på huvudet får en nytt utseende med en nedsänkt tempeltopp. Vid vidare arbete ser den ut mer som en fläkt eller propeller. Humoristiskt. Så den skissen vill jag göra om i större format kanske i marmor eller granit Det är nu fem dagar kvar tills jag skall hem till Sverige igen. Och jag har inte mer att ge, i 2 månader har jag suttit på en liten låg träpall eller direkt på backen med en rygg och bak något öm. jag besöker Ragus hem och familj i Kancheepurams utkant vi delar frukter som vi köpt på marknaden mangos och ananas. Hans familj bjuder senare på middag. Vi ser lite på klassiska filmer på tv.n och hänger ut lite med grannarna som nyfiket tittat förbi. Det blir ett dämpat avsked dagen efter. Så är det att lämna goda vänner. Vad säger man? -See you later!
