Harry Martinson (1904–1978) blev tidigt känd för sin charm och stilistiska briljans – en fattigpojke ur folkdjupen som via litteraturen nådde samhällets höjder. Han hade en svår uppväxt som ”sockenunge” i Blekinge, gick tidigt till sjöss men lämnade 23 år gammal sjömanslivet för att bli författare.
Med två böcker om tiden som havsproletär vann han en stor publik vid 1930-talets början. Och hans eld som författare brann vidare. Han fortsatte med självbiografiska romaner, naturessäer och flera diktsamlingar innan han 1956 gav ut sin stora civilisationskritiska varning, verseposet Aniara – en bok skriven i atombombssvampens skugga.
Under flera decennier varnade Martinson för förstöring av miljö och mänskliga livsvärden – men togs av många kritiker för konservativ kverulant. Samtidigt fick han fler och fler läsare som älskade honom för hans språkkonst och hans inkännande skildringar av de utsatta.
I denna heltäckande biografi skildrar litteraturforskaren Johan Svedjedal Harry Martinsons livsbana från ung arbetarförfattare till ifrågasatt mottagare av Nobelpriset i litteratur 1974.
Johan Svedjedal är professor i litteraturvetenskap med inriktning på litteratursociologi vid Uppsala universitet. Han är kulturskribent i Dagens Nyheter och ledamot av Samfundet De Nio. Han disputerade med avhandlingen Almqvist – berättaren på bokmarknaden och har bland annat skrivit biografier över Birger Sjöberg, Carl Jonas Love Almqvist och Karin Boye.
Johan Svedjedal:
Min egen elds kurir. Harry Martinsons författarliv
Albert Bonniers Förlag
Utkom 2023
