Den västerländska konstvärlden tolkar konst ur ett västerländskt perspektiv. Därför hamnar Australiensisk urinvånarkonst ofta på Etnografiska Museet i Stockholm medan den i Australien betraktas som samtidskonst som visas på konstmuseum och säljs på gallerier.
I sin forskning ifrågasätter Beatrice Persson vad samtidskonst egentligen är, och om den globala konstvärlden verkligen är global. Genom att undersöka hur australiensisk samtidskonst definieras av konsthistoriker, konstvetare och curatorer i Australien kunde hon urskilja fyra kategorier inom samtidskonsten i Australien. Två av kategorierna utgörs av urinvånarkonst, en så kallad traditionell Aboriginal art och en city-baserad Aboriginal art.
– Traditionell Aboriginal art är konst skapad av urinvånarkonstnärer som lever traditionellt och verkar i avlägset belägna samhällen, på landområden som har anknytning till förfädernas skapelseberättelser, så kallade Dreamings. City-baserad Aboriginal art är skapad av urinvånarkonstnärer som lever i urbana miljöer och är utbildade på västerländska konstskolor, säger Beatrice Persson.
De två andra kategorierna utgörs av en så kallad ”ung” australiensisk konst skapad av unga australiensiska konstnärer och en Asian-Australian art skapad av konstnärer som härstammar från Asien, som har immigrerat till Australien.
Beatrice Persson har därefter undersökt de fyra konstkategorierna i samband med begreppen cross-culture som belyses utifrån hur primitiv konst, och icke-västerländsk konst i allmänhet, har uppfattas sedan slutet av 1800-talet, vilket visar på en historia av kolonialism där kulturkrockar har möjliggjort influenser och förändringar inom konsten, men där det är västvärlden som har haft makten att bestämma vad som är konst, och contemporaneity eller ”samtidighet”; ett begrepp som kan förstås som ett försök att strukturera olika konstnärliga uttryck som skapas samtidigt i olika nära sammanbundna men sinsemellan oförenliga kulturer.
– I min undersökning försöker jag använda begreppen för att ringa in både västerländsk och icke-västerländsk konst samt konst som kommunicerar över klyftan mellan olika kulturer, en konst som kan sägas visa på andemeningen i samtiden, säger Beatrice Persson.
Resultaten av dessa undersökningar visar att det fortfarande saknas ett icke-västerländskt tolkningsperspektiv i den globaliserade konstvärlden.
– Att tolkningsperspektivet saknas medför att man inte har möjlighet att uppfatta den betydelse icke-västerländsk konst har i sina ursprungskulturer. Detta gör det omöjligt för västerländska betraktare att förstå och tolka denna konst på dess egna villkor, säger Beatrice Persson, och avslutar:
– Om vi inte vet vad vi ser när vi betraktar konsten, hur kan vi då betrakta den på samma villkor som västerländsk konst?
Louise Quistgaard, Informatör
