Heliga Birgitta, Christine de Pizan och Katarina av Siena är tre medeltida kvinnor vars texter levt vidare och som berör än i dag. Under sommaren visas utställningen Pennans pionjärer – om medeltidens skrivande kvinnor på Sancta Birgitta Klostermuseum i Vadstena.
– På medeltiden kunde bara ett fåtal kvinnor läsa och skriva. De hörde ofta till makteliten och var adelskvinnor eller nunnor, berättar Sofia Kummel, verksamhetsansvarig på klostermuseet.
En av dem var heliga Birgitta som med egen penna skrev ned flera av de nära 700 uppenbarelser som finns bevarade efter henne. Hon är den svenska kvinna som gjort störst avtryck i vår bevarade litteratur från medeltiden.
En samtida författare är Katarina av Siena som föddes som det tjugofjärde barnet i en textilfärgarfamilj i Italien. Hennes brevväxling med påven och andra är den största brevsamlingen från en medeltida kvinna. Tillsammans med heliga Birgitta utnämndes hon till Europas skyddshelgon 1999.
Den första kvinnliga författaren som faktiskt försörjde sig på sitt skrivande anses vara Christine de Pizan, född i Italien men uppvuxen vid det franska hovet. Hon skrev omkring 300 verk – poesi, ballader, noveller och inte minst politiska skrifter.
Trots att Birgitta, Katarina och Christine troligen aldrig träffade varandra så hade de mycket gemensamt. Framförallt drevs de av en stark inre övertygelse och använde pennan för att nå fram med sina budskap.
– Deras texter har levt vidare och berör många än idag, något som vi vill lyfta fram genom den här utställningen, säger Sofia Kummel.
