I en ny avhandling från Institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet undersöks inredningsmålningar i gårdar i Hälsingland 1750–1800. Kunskaperna kan bland annat komma att hjälpa framtida konservatorer.
Hälsingland är berömt för sina gårdar, inte minst för att några av dem är upptagna på världsarvslistan. En utmärkande egenskap hos gårdarna är att de ofta har utförliga dekorativa vägg- och takmålningar inomhus.
– I Sverige finns det tre områden med hög bondekultur som har olika typer av måleri. Det är det sydsvenska bonadsmåleriet där man hängde upp tillfälliga väggbonader på väv vid festliga tillfällen, sedan finns det måleri i Dalarna och Hälsingland, där Hälsingland är det minst utforskade området, säger avhandlingens författare Lars Nylander.
I sitt arbete har han fokuserat på 1700-talsgårdar, det vill säga de som ligger till grund för de senare 1800-talsgårdarna som har blivit världsarv. Efter en inventering hittade han åtta gårdar med rum bevarade från 1700-talet. Inget av rummen är dock helt intakta, utan alla bär spår av tiden – påverkan av ljus, fukt, sättningar i husen, bränder och allmän försummelse.
– Den största orsaken till förstörelse är dock mänsklig påverkan. Människor är modeintresserade och ändrar ofta när något blir omodernt. Vissa av rummen har bevarats för att de har använts som förråd, och ibland har väggmålningarna fått vara kvar för att de haft en annan funktion som till exempel isolering, säger han.
Förutom själva byggnaderna har han även kartagt själva målarna samt de som mottog måleriet, och kunnat se att de senare ofta fick ett stort arv strax före att målningen gjordes. Det visar på att de här målningarna var kostsamma, och Lars Nylander har tolkat det som att det handlade om att visa sin status och grupptillhörighet.
– Jag tror att det till stor del handlade om att man ville visa sig jämlik i en grupp av rikare bönder, säger han.
Avhandlingen är resultatet av ett samverkansdoktorandprojekt mellan Göteborgs universitet och Hälsinglands museum, finansierat av Berit Wallenbergs stipendium. Lars Nylander arbetar sedan tidigare vid Hälsinglands museum, vilket han även gjort vid sidan av doktorandstudierna. Men kunskaperna från avhandlingen kan vara användbara även i ett större perspektiv.
– Kulturvård handlar ju om konservering och byggnadsvård till stor del, då är det här en kontextuell avhandling som kan stödja byggnadsvårdare och konservatorer i arbetet med den här typen av kulturarv, säger Nylander.
Lars Nylander:
Människor och målningar. Inredningsmåleri i hälsingegårdar 1750–1800
Institutionen för kulturvård, Göteborgs universitet
Disputation: 5 juni 2024.
