Arvid Fuhre var verksam under 1900-talets första hälft, en period av framgång för svensk arkitektur som stilmässigt gick från nationalromantik via Swedish Grace till modernism. Under studietiden i Stockholm lade han grunden till ett brett kontaktnät, men hans byggnader återfinns inte i huvudstaden utan i Norrland, på västkusten och i Skåne.
Fuhre (1885–1959) inledde sin yrkesbana i Göteborg och ritade flera av de karakteristiska landshövdingehusen, en folkskola, delar av Jubileumsutställningen 1923, ett ”teknikens tempel” för Chalmers, villor och sommarhus för familjen. Han tillträdde tjänsten som stadsarkitekt i Helsingborg 1929, samtidigt som en intensiv debatt om det nya modernistiska konserthuset pågick. Här hade han främst en rådgivande roll med ansvar för stadens utveckling, men några av dess byggnader bär hans signatur – ett församlingshus, ett flickläroverk och inte minst den egna villan med utblick över Öresund.
Arvid Fuhres arkitektur kännetecknas av tekniska innovationer och gediget detaljarbete, gärna i form av eleganta smidesornament. De polemiska stildiskussionerna till trots var han, som många andra av periodens arkitekter, främst intresserad av kontinuitet och yrkesskicklighet – han var en kulturbärare i framgångstid. Här skildras hans liv, verk och den tid han var en del av.
Claes Caldenby är professor emeritus i arkitekturens teori och historia på Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Han är författare till en lång rad böcker med inriktning på 1900-talets arkitekturhistoria. Ingrid Sommar är journalist med arkitektur och design som främsta område. Hon har skrivit flera böcker om svensk och nordisk 1900-talsdesign.
