Denna avhandling syftar till att belysa den fornsvenska höviska litteraturens närvaro i det medeltida profana textlandskapet med dess förändringar och på så vis komma närmare en förståelse av den höviska litteraturens funktion och betydelse över tid. Utgångspunkten för studien är de så kallade Eufemiavisorna, tre översatta versromaner från tidigt 1300-tal, och deras egenskaper som hövisk litteratur.
Materialet som studeras i avhandlingen är tillkommet mellan åren 1300–1529 och består av 31 profana litterära verk och 26 handskrifter. Studien är grundad i filologin men närmar sig även synsätt från andra textforskande fält, däribland litteraturhistoria. Det huvudsakliga teoretiska ramverket utgörs av polysystemteori, utvecklat av den israeliske forskaren Itamar Even-Zohar.
Studien är indelad i tre huvuddelar. Den första delen fokuserar på verkperspektivet och strukturerar utvecklingen av det fornsvenska profana textlandskapet i fyra stadier utifrån verkens tillkomsttid, tillkomstmiljö och typ (översättning eller originalverk): introduktion och etablering (1300–1330 ca), diversifiering och expansion (1375–1450), politisering och centralisering (1450–1500) samt vidareutveckling och förvaltning av litterära traditioner (1520–1530).
I den andra delen av studien, som analyserar bruket av en hövisk repertoar i textkorpusen, används dessa stadier för att strukturera och tolka resultaten. Den höviska repertoaren definieras som en uppsättning språkliga och litterära egenskaper som manifesteras i Eufemiavisorna. De språkliga egenskaper som analyseras är en hövisk vokabulär och vissa återkommande uttryck. De analyserade litterära egenskaperna är formen knittelvers, äventyret som litterärt tema och den inomtextuella tidsmässiga och rumsliga placeringen. Analysen visar att vissa delar av repertoaren snabbt blir föråldrade medan andra (såsom en hövisk kärnvokabulär och knittelvers som form) förblir produktiva fram till slutet av medeltiden men gradvis förvandlas till stereotyper eller utvecklas till att bli användbara utanför en hövisk litterär kontext.
Studiens tredje del fokuserar på handskriftsperspektivet. En nätverksanalys av texternas förekomst i handskrifter visar att även om Eufemiavisorna hade en central position i det medeltida textlandskapet kan Erikskrönikan betraktas som den mest centrala noden som förenade olika intressen och textinriktningar och förblev relevant under hela medeltiden. Analysen av traderingen av Eufemiavisorna tydliggör deras dynamiska och multifunktionella natur. Hertig Fredrik av Normandie är kanske den mest mångfacetterade av Eufemiavisorna, något som kan ha bidragit till att den är den mest kopierade och den mest långlivade av de tre romanerna.
Resultaten av avhandlingen tyder på en gradvis förflyttning av den höviska repertoaren från en central position till en perifer position i det litterära systemet, en följd av ett växande system, nya intressen och nya makthavande grupper som styrde systemet. Vid slutet av medeltiden verkar den höviska repertoarens funktion ha blivit att bevara den traditionella litterära smaken.
Louise Faymonville:
Hövisk litteratur och förändringar i det fornsvenska textlandskapet
Institutionen för svenska och flerspråkighet, Stockholms universitet
Disputation: 15 juni 2023
