Johan Fredrik Krouthén: ”Trädgårdsinteriör från Linköping”, 1887 – 1888, olja på duk, Nationalmuseum (beskuren).
Foto: Hans Thorwid/Nationalmuseum
Utställningen Trädgården – konst och natur under sex sekler visar hur trädgården skildrats i konsten under olika perioder. I utställningen visas mer än 300 målningar, teckningar, konsthantverk och skulptur. Bland konstnärerna finns namn som Watteau, Boucher, Oudry, Le Nôtre, Monet och Carl Larsson men även samtida konstnärer som Peter Frie och Emma Helle.
Trädgårdskonsten har alltid arbetat med levande material, som inbegriper naturen självt och årstidsväxlingarna. Det gör den till en dynamisk konstart som befinner sig i naturens kretslopp och omvandlas, dör samt förnyas. Men trädgården, vare sig den konstfulla eller nyttiga, är inte detsamma som natur. Den har alltid varit gestaltad enligt en medveten tanke och plan. Ytterst kan man se trädgården som en önskan att återskapa Paradiset. Renässansens kvadratiska och geometriskt utformade kvarter med en fontän i mitten var ett uttryck för detta. På samma sätt skulle man kunna uppfatta barockens lustträdgård som ett sätt att återupprätta vad som gått förlorat genom syndafallet. På ritbordet skulle Guds skapelse återuppstå med hjälp av passare och linjal. Geometri och optik omsatte sedan arkitektens vision i praktiken.
När människan under 1700-talet plötsligen insåg att hon själv kunde hota Naturen skedde en fullständig omvärdering. De mörka skogarna och kantiga bergen upplevdes inte längre som hotfulla. En jungfrulig natur, där människan ännu inte hunnit exploatera, blev idealet och gjorde avtryck i landskapsparken. Den leksaksartade skalan och artificiella karaktären uppfattades till slut som så komisk att konst och natur efter 1800 gick olika vägar, en boskillnad som bestått. Många av de frågor som ställts genom historien rörande människans relation till konst och natur har dock bestått och återkommit. Detta är väl synligt i samtidskonsten där både Paradiset och hotet mot naturen är högst närvarande.
I utställningen spelar relationen mellan konst och natur huvudrollen. Den inledande delen ägnas paradismyten, som presenteras i en egen stor sal, inramad av kabinett med de olika naturelementen så som de speglas i konsten. På samma sätt är konstträdgården fokus i utställningens andra stora sal, som behandlar perioden från renässansen fram till vår egen tid. Denna sal är omgiven av mindre utställningsrum där enskilda gestaltningsformer, alltifrån grottan till ruinen, är temat.
Mitt i detta finns en särskild del som behandlar människans närvaro i trädgården. Som exempel på kommentarer från vår egen tid är konstnären Peter Frie inbjuden. Frie är känd som målare av drömliknande landskap, och har skapat en serie av bronsskulptur föreställande träd – såsom ett steg från målningar till ett tredimensionell format. Träd i olika storlekar visas som en installation i dialog med det historiska materialet om landskap och trädgårdar. Emma Helle, också inbjuden samtidskonstnär, arbetar i keramik och får sin inspiration från bland annat antika myter. Dekorativa och färgrika, nästan barockliknande verk tar oss med på en fantasifull resa till myternas och litteraturens historia. Helle skapar även två nya verk speciellt till Nationalmuseums utställning, som kommenterar paradiset som tema.
I utställningen visas fler än 300 målningar, teckningar, konsthantverk och skulptur. Bland konstnärerna finns namn som Watteau, Boucher, Oudry, Le Nôtre, Monet och Carl Larsson men även samtida konstnärer som Peter Frie och Emma Helle. Merparten av utställningsföremålen kommer från museets egna samlingar samt viktiga inlån från bland annat Musée d’Orsay, Musée du Grand Siècle, Châteaux de Versailles et de Trianon, Musée des Arts Décoratifs, Göteborgs konstmuseum, Kungliga biblioteket, Kungliga Akademien för de fria konsterna, Riksarkivet, Slottsarkivet och Gustavianum. I anslutning till utställningen ges också en katalog ut med en rad fördjupande texter.
