Målaren Oskar Bergman (1879–1963) är nära förknippad med Thielska Galleriet och Djurgården. Ingen annan institution äger så många verk av honom och med sin 43 verk är han vid sidan av Bruno Liljefors den mest representerade konstnären i samlingarna. Paret Signe Maria och Ernest Thiel spelade en avgörande roll i Bergmans utveckling som konstnär. De köpte inte bara in verk utan gav honom också kost och logi i det konstnärshem i Neglinge, Saltsjöbaden, som de finansierade under några år kring förra sekelskiftet.
Bergman blev nära vän med sina mecenater, en vänskap som bestod även sedan Ernest Thiel förlorat sin förmögenhet och sålt galleriet till staten. Bergman besökte gärna Thiel på ön Fjärdlång i Stockholms skärgård för att måla.
Djurgårdens natur hade en särskild plats i Oskar Bergmans hjärta. Där vistades han om somrarna som barn och inledde sitt närstudium av naturen. Djurgårdens gamla träd och skogspartier blev ett återkommande motiv.
Inspirerad av japanska träsnitt
Detaljerade och stämningsfulla landskapsmålningar i klara färger av främst svensk natur och svenska städer är kännetecknande för hans måleri. Han arbetade mest i akvarell men även i olja, gouache och blyerts. Bergman var också verksam som grafiker och illustratör. Människor förekommer endast undantagsvis i motiven. I stället skildras skog, enstaka träd, vägar, fält och vatten under olika årstider liksom vilda blommor, pittoreska stadsmotiv och skärgården.
Oskar Bergman föddes och verkade huvudsakligen i Stockholm. Han utbildades på Tekniska aftonskolan i fyra år (nuvarande Konstfack) och gjorde flera studieresor i Europa. Trots detta omnämns han ofta som självlärd. Måleriet uppfattades ibland som lite egensinnigt av samtiden då han i kontrast till rådande abstrakta och nonfigurativa ideal konsekvent höll fast vid sin naturtrogna stil. Men Bergman var inte opåverkad av dåtidens strömningar. Särskilt i början av sin karriär, kring sekelskiftet 1900, tog han starka intryck av japanska träsnitt och symbolismen liksom av den tidiga renässansen. Det fanns även samtida förebilder; han beundrade bland annat Gustaf Fjæstads snömålningar och Axel Sjöbergs skärgårdsmotiv.
Fotorealistiskt måleri
Det är sällan dramatiska skeenden i Oskar Bergmans måleri och i motsats till landskapsmålarna under romantiken återger han inte vidsträckta vyer eller dånande vattenfall. Tolkningarna av naturen är återhållsamma och fridfulla. Det är stilla natur i litet format med stor detaljrikedom, ibland nästan fotorealistiskt. Samtidigt har motiven en påfallande sagostämning. Bergman upphörde aldrig att förundras över tillvarons mysterier, såsom det outgrundliga i årstidernas växlingar. Han deltog inte i tidens högljudda konstdebatter men drogs till persisk-sufisk poesi och till Emanuel Swedenborg och hans korrespondenslära, idén om att det andliga tar fysisk gestalt på jorden.
Oskar Bergmans lyriska skildringar av landskap och städer i Sverige, södra Italien och Frankrike var under flera decennier vanliga i många svenska hem och hans verk har haft en självklar plats på Thielska Galleriet sedan det öppnade som museum för allmänheten 1925. Även om målningar av Bergman ofta förekommer på konstmarknaden har hans namn delvis fallit i glömska. Utställningen syftar till att introducera Oskar Bergmans konstnärskap för en ny generation besökare och samtidigt ge redan invigda möjlighet att återupptäcka hans magiska värld i en fördjupad, tematisk presentation med över 150 verk i olika tekniker.
Till utställningen produceras en rikt illustrerad katalog med en essä av Vibeke Röstorp, fil. doktor i konstvetenskap, och ett förord av Åsa Cavalli-Björkman, som curaterat utställningen tillsammans med Thielska Galleriets personal.
Text: Thielska Galleriet, Copyright.
