Fyrmästare Carl Erik Lind (1848–1917) med sin familj och fyrpersonal på Svenska Högarna. Ur Sjöhistoriska museets fotoarkiv
I mörker, storm och dimma har fyrljuset utgjort skillnaden mellan liv och död för sjöfarare. Men fyrplatserna var inte bara punkter på sjökort. De var också hem för många generationer människor. I Sjöhistoriska museets nya utställning Fem fyrar lyfts fem av de platserna; Vinga, Svenska högarna, Finngrundet, Holmögadd och Kullen.
– Det är en del av vårt kustnära kulturarv som ibland glöms bort. Fyrplatserna har spelat en stor roll för samhället i stort. Ta bara lotsbarnskolorna som exempel. Genom lotsmyndigheternas initiativ fick också barn i de avlägsna delarna av skärgården möjlighet att gå i skola, säger Tove Frambäck, chef för museets utställningsenhet.
Utställningen bjuder dels på en resa i fyrens tekniska utveckling, från stora vedbål till dagens fjärrstyrda fyrar, men gestaltar också levnadsvillkoren för fyrvaktarna och deras familjer. Med nedslag på olika fyrplatser i Sverige lyfts en bredd av berättelser fram.
– Det känns fantastiskt att kunna visa upp material ur våra samlingar som vanligtvis inte syns i våra utställningar. Vår maritima historia består av så många delar och fyrarna har spelat en oerhört viktig roll i den. Här får de ta plats, säger Mats Djurberg, museichef på Sjöhistoriska museet.
Bredden på Sjöhistoriska museets arkivmaterial i kombination med Svenska Fyrsällskapets fyrwiki är också tydlig i utställningen: här ryms dagboksanteckningar, privata fotoalbum, linser från olika epoker, fyrskeppsritningar och dokumentationen av nedmonteringen av Sveriges sista bemannade fyrplats Holmögadd. Resultatet är en utställning som belyser fyren ur flera vinklar.
– Det finns något hos fyrar som väcker en nyfikenhet. Att de leder en rätt. Men också hopp. Vi tänkte att det skulle vara ett fint komplement till vår utställning Flykten från Baltikum 1943–1944. Hur de kom med sina små båtar, allt var kolsvart men så såg de fyrljuset och visste att de hade nått land, säger Tove Frambäck.
