Sonen och konstnären Lindorm Liljefors skrev om sin far: ”Pappas blida ytterst artiga sätt mot alla gjorde att somliga människor missförstod honom, trodde honom vara mjäkig och lätt att hunsa med. Det är en total missuppfattning. Far var i grunden ytterst kritisk men visade länge, mången gång förvånansvärt länge, ett blitt ansikte. Men sedan fanns det inga graderingar utan då tog han eld rätt och slätt. I hans unga dar bara small det.”
Kanske en överraskande bild av naturmålaren framför andra i vår konsthistoria. Här framträder en märklig människa i en spännande version tack vare barnbarnet Catarina Lundegårdhs nya bok om morfar Bruno. Lundegårdh ger själv ett sammansatt porträtt av Bruno Liljefors: dels genom sin egen forskning i delvis okänt material, dels genom att låta människan, äkta maken, barnafadern och naturmänniskan själv komma till tals genom hans kortfattade dagböcker och främst genom breven till hustrun Signe alltifrån tidiga år tills döden skiljde dem åt.
Boken är illustrerad med gamla familjefoton och framför allt Brunos egna teckningar, skisser och målningar, från de allra första intrycken och uttrycken till den internationella mästermålaren med utställningar runt om i Europa och USA. Här skildras uppväxten och barndomen i ett mångbegåvat hem med musik, litteratur, naturliv med mera mitt i en icke-akademisk miljö.
Naturen kom tidigt in i Brunos liv. Han skapade sin värld där han vistades hela sitt liv med hustrun Signe och de många barnen, med de närmaste konstnärsvännerna Anders Zorn och Albert Engström, med konstälskaren och finansmannen Ernest Thiel, med prins Eugen och en rad prominenta jägare på besök.
Catarina Lundegårdh är själv konstnär, musiker och författare. Hon har tidigare skrivit boken Trogen in i döden. Bruno och Signe Liljefors konstnärsliv.
Catarina Lundegårdh:
Naturens språk. Bruno Liljefors och hans värld
Carlsson Bokförlag
Utkom 2022
