Otto Hesselbom, Vårt land. Motiv från Dalsland, 1902. Olja på duk. Nationalmuseum
I sommar visar Nationalmuseum Jamtli i Östersund Ideal och verklighet – nordisk natur om hur naturen skildrats i konst och konsthantverk genom tiderna. I utställningen ingår cirka 130 målningar, teckningar, foton och konsthantverksföremål, alla från Nationalmuseums samlingar. Bland konstnärerna finns namn som Anna Boberg, Otto Hesselbom, Pehr Hilleström, Elias Martin, Bruno Liljefors och Helmer Osslund men även mer nutida som Frida Fjellman, Kerstin Hörnlund, Ingalena Klenell, Märta Mattsson och Per B Sundberg.
Ideal och verklighet – nordisk natur handlar om hur konstnärer skildrat den nordiska naturen från 1600-talet och framåt. Genom bildkonst och konsthantverk ges en bild av olika epokers syn på naturen som källa till skönhetsupplevelser, men också som ekonomisk resurs, forskningsobjekt och identitetsskapande symbol.
De äldsta avbildningarna av nordisk natur är samtliga utförda av utländska konstnärer. Utställningen inleds därför med drömmen om det nordiska landskapet och hur exotiskt det måste ha varit för många nederländska och tyska konstnärer under 1600-talet. Oavsett om verken kom till på plats eller på kontinenten betonades det vilda och dramatiska i naturen. Som kontrast till den vilda naturen står temat om den odlade och konstgjorda naturen, lustträdgården, som skapades på ritbordet med vinkelhake och linjal.
Med 1700-talet kom upplysningen och ett rationellt förhållningssätt tillsammans med en smygande insikt om att människan kan hota naturen. Pehr Hilleström skildrade de underjordiska landskapen i bland annat Falu koppargruva och landskapsmålningar av Elias Martin och Carl-Johan Fahlcrantz färgades av den engelska romantiska naturuppfattningen.
Under 1800-talets senare del sker en reaktion mot romantiken och realismen slår igenom. Konstnärens uppgift blev att ge vad som uppfattades som en sann bild av naturen. De realistiska målarna var starkt påverkade av den moderna franska konsten, och friluftsmåleriet blev ett ideal. Bruno Liljefors blev det sena 1800-talets främste skildrare av Nordens vilda fauna. Som en naturvetenskapsman studerade han djurens beteenden, rörelsemönster och livsbetingelser.
Runt 1890 svepte åter en mer romantisk våg över Norden. Konstnärerna blev mer intresserade av att konsten skulle uttrycka känslor och stämningar. Naturen skildrades gärna i skymnings- eller gryningsljus, med sammanfattande konturer och dekorativa kompositioner där helheten var viktigare än detaljerna. Samtidigt blev många konstnärer såsom Karl Nordström och Helmer Osslund upptagna av tanken på konsten som uttryck för nationell och regional identitet.
Den avslutande delen av utställningen visar exempel på hur konstnärer och formgivare från slutet av 1900-talet och början av 2000-talet reflekterat över den moderna människans förhållande till naturen. Frågor som rör ekologi, miljöförstöring, klimatförändringar och hållbarhet har engagerat en lång rad konstnärer under senare tid och verk av konstnärer och formgivare som Frida Fjellman, Per B Sundberg och Petra Wadström visas.
Utställningens kuratorer är Per Hedström, Magnus Olausson och Micael Ernstell från Nationalmuseum.
