Varför skapades runinskrifter i vissa samhällen för offentliga sammanhang medan runor på andra platser förblev mestadels privata och fördolda, rentav hemliga? Det är en fråga som nordiska forskare ställer i en ny bok om sentida runbruk i Östersjöområdet.
Trots den geografiska närheten mellan Öland, Gotland och Bornholm, och det faktum att öarna under långa tider haft ett nära utbyte, skiljer sig runbruket tydligt åt mellan de olika samhällena Under medeltiden gjordes många av de gotländska runinskrifterna på gravhällar som ingen kunde undgå att se. På Bornholm gjordes runinskrifter under medeltiden i princip endast i form av runamuletter, som man stoppade undan och bar dolt inne i kläderna.
Jämförelsen mellan Gotland och Bornholm är ett av de mer uppenbara exemplen på hur traditioner och attityder till runor har sett olika ut runt Östersjön, och hur runor har använts för privat bruk och i mer publika sammanhang. Vilka syften tjänade olika runor? Hur såg dåtidens invånare själva på runbruket? Och vad gjorde att användningen av runor förändras?
Idémässigt har boken sitt ursprung i en workshop som hölls 2018. Under workshopen deltog runforskare från Sverige, Norge och Danmark för att diskutera runor i Östersjöområdet under perioden från 1000-tal fram till 1600-talet. Det har nu resulterat i en antologi med sju olika texter. Det är den andra boken från forskningsprojektet ”Evighetsrunor”, som avslutades häromåret. Medan den tidigare boken, Relations and runes, handlade om runinskrifter och runbruk under järnåldern fram till vikingatid är runinskrifter från 1000-talet och framåt i fokus för denna bok.
