De flesta hälsingegårdarna byggdes i mitten av 1800-talet och rummen inreddes för festligheter som bröllop, begravningar och dop. Hälsingegårdarna har ofta välbevarade interiörer med väggmålningar och schablonmålningar, där exklusiva tapeter kombinerades med folkligt schablonmåleri till något alldeles eget. År 2012 utsåg Unesco sju hälsingegårdar till världsarv – Sveriges femtonde.
Åren 2014–2018 genomfördes det tvärvetenskapliga forskningsprojektet Dekorerade interiörer i Hälsingegårdar – en holistisk studie av ett kulturhistoriskt världsarv där ett stort antal interiörer med väggmåleri, målade möbler och textilier undersöktes med hjälp av naturvetenskapliga och humanistiska metoder och teorier.
Nu vet vi vilka pigment och bindemedel som allmogemålaren Gustaf Reuter använde. Genom arkivmaterialets uppgifter och analyser av bevarade textilier har vi en uppfattning om det turkröda garnets användning. Det är också fastställt att den numera ljust blågråa bottenfärgen på skåpen från Forsa socken ursprungligen var klart blå. Och att den anonyme Blåmålaren troligen var två personer, man och hustru – från Bingsjö i Dalarna.
Antologin Hälsinglands inredningskultur innehåller en samlande redovisning av resultaten från forskningsprojektet projektet där det ingick forskare och experter inom naturvetenskapliga och humanistiska områden som kemi, fysik, konstvetenskap och etnologi. Redaktörer för boken är Ingalill Nyström, docent i kulturvård, Anneli Palmsköld, professor i kulturvård och Johan Knutsson, professor i möbelkultur.
Ingalill Nyström, Anneli Palmsköld & Johan Knutsson (redaktörer):
Hälsinglands inredningskultur
Makadam förlag
Utkom 2021
