År 1856 giftes prinsessan Sofia av Nassau bort med den svenske hertigen Oscar av Östergötland. Makarna möttes i ett gemensamt intresse för litteratur, musik och politik. Föga anade någon av dem att de fjorton år senare skulle sitta som kung Oscar II och drottning Sofia på de förenade kungarikena Sveriges och Norges tron.
Oscar II var storvulen och utåtriktad, och hade ständiga otrohetsaffärer. Men Sofia var inte en drottning som gick ett steg bakom sin make. I Carin Bergströms biografi skildras tvärtom en drottning som alltid fanns vid kungens sida – som rådgivare och osviklig partner.
Förväntningarna på Sofia var höga, hennes främsta uppgift var att föda en tronarvinge för nationens bästa. Sofia uppfyllde dessa krav med råge då paret fick fyra söner: Gustaf (V), Oskar, Carl och Eugen. Drottningen var på många vis före sin tid, inte minst i uppfostran av sönerna. För eftervärlden är hon främst ihågkommen för att ha grundat Sophiahemmet men i biografin framträder en progressiv kvinna med ett uttalat mål att reformera sjukvården i allmänhetens tjänst.
Carin Bergström är filosofie doktor och docent i historia. Hon har bland annat varit museichef på Skoklosters slott och överintendent för Kungl. Husgerådskammaren, och har utkommit med en rad böcker, däribland Skoklosters slott under 350 åroch Stina Piper. Grevinna i 1700-talets Sverige.
Carin Bergström:
Sofia. En drottnings liv
Historiska Media
Utkom 2021
