Ingen annan svensk kvinna har uppnått lika stor ryktbarhet och satt lika kraftfullt litterärt, andligt och politiskt avtryck i historien. Hennes karriär pågår fortfarande, långt efter hennes död. På hösten år 1999 utnämndes hon av påven Johannes Paulus II till europeiskt skyddshelgon, en ära hon delar med Benedictus av Nursia, Edith Stein, Katarina av Siena, Kyrillos och Methodios.
I dag har heliga Birgitta närmast status av svensk ikon. Ingen som ger sig in i vår medeltid kommer runt henne. Även folk som inte vet när hon levde eller vad hon är känd för har i regel hört hennes namn och kan på ett eller annat sätt relatera till det. För den som lär känna Birgitta närmare – vilket är mycket lätt, eftersom hon efterlämnade massor av texter, vilka har översatts till nusvenska – är det svårt att vara neutral. Birgitta har haft, och har, lika många entusiastiska anhängare som hon har bittra kritiker och verbala vedersakare. Den enes helgon är den andres satkärring. På denna punkt har inget förändrats sedan 1300-talet. Källmaterialet är så stort och mångbottnat att det är lika lätt att slå ett slag för Birgitta som glödande feministisk föregångare som att anklaga henne för att hetsa till religiöst motiverade folkmord och andra krigsförbrytelser.
Det har varit, och är fortfarande, vanligt att svenska Birgittabeundrare överbetonar hennes betydelse som gudomligt språkrör. Vi vill gärna uppfatta Birgitta som en karismatisk kvinna utan medeltida motsvarighet, en strålande, profeterande urmoder mitt i ett patriarkalt mörker. Men då missförstår vi medeltidens andliga värld. Det mest speciella med Birgittas personliga profetgärning var att den utgick från lilla Sverige, från den katolska världens nordliga periferi. I övriga Europa fanns det gott om liknande, och ännu märkligare, kvinnor. Kvinnliga mystiker satte en stark prägel på hela den hög- och senmedeltida kristendomen. Hildegard av Bingen, Julian av Norwich och Katarina av Siena har alltid bedömts som mer fascinerande ur ett strikt andligt perspektiv än Birgitta Birgersdotter.
Men Birgitta fick något som inte kom de övriga kvinnorna till del: en institutionell fortsättning i form av en klosterorden. I och med det förlängdes hennes gärning in i framtiden. Hon fick möjlighet att påverka omvärlden på ett konkret och varaktigt sätt som är högst ovanligt, och som gör att hon inte kan ignoreras. Tack vare Birgittinorden kan Birgitta göra sin stämma hörd mitt i dagens samhälle, låt vara att hennes sentida efterföljare inte är tillnärmelsevis lika bittra i sin kritik mot 2000-talets makthavare som hon själv var mot sin tids kungar, drottningar och påvar.
Dick Harrison är professor i historia vid Lunds universitet och har skrivit ett sjuttiotal böcker om svensk och internationell historia, däribland Jarlens sekel. En berättelse om 1200-talets Sverige som utsågs till Årets bok om svensk historia 2002, och senast Olof Palme, Drottning Kristina och Kalmarunionen.
Dick Harrison:
Heliga Birgitta
Historiska Media
Utkom 2021
