Chalmers tekniska högskola tar täten i utveckling och forskning kring kvantdatorer när den årliga budgeten för Wallenberg Centrum for Quantum Technology, WACQT, dubbleras. Redan idag är Chalmers kvantbitar bland de bästa i världen.
– Det här stärker vårt forskningsprogram och ger oss möjlighet att bygga en ännu bättre kvantdator. Sett till antalet kvantbitar är målet fortfarande hundra stycken, men nu satsar vi på hundra jättebra kvantbitar, säger Per Delsing, programdirektör för WACQT och professor vid Chalmers.
Kvantdator
Wallenberg Centrum for Quantum Technology, WACQT, har funnits sedan 2018 och haft som fokus att få de så kallade kvantbitarna att fungera så bra som möjligt i liten skala. 2020 tog WACQT stora kliv inom kvantdatortekniken när de fick sin dator med två kvantbitar att bidra till att lösa ett verkligt optimeringsproblem.
FRÅN MILJARDER ÅR TILL EN MINUT
Kvantbiten är, precis som en bit i en vanlig dator, kvantdatorns informationsbärare. Men till skillnad från en vanlig bit kan flera kvantbitar tillsammans bära oerhört mycket mer information eftersom de kan vara både 1 och 0 samtidigt, och kommer därför kunna utföra beräkningar som tar miljarder år för en vanlig dator, på bara några minuter.
Med en nästan dubblerad årsbudget vilket resulterar i minst 1,3 miljarder kronor över tolv år och ytterligare 40 forskare inom de kommande två åren, kommer fokus att ligga på att öka kvantbitarnas kvalitet, snarare än antalet kvantbitar, vilket visat sig vara mer lönsamt.
EXTREMT KÄNSLIGA
En utmaning är att hålla kvantbitarna i ett stabilt tillstånd och det är det som forskarna vid Chalmers kommer att lägga vikten på att utveckla, bland annat genom att förbättra materialet i de superledande chip som kvantbitarna består av, eftersom kvantbitar är extremt känsliga och kan kollapsa av minsta lilla yttre påverkan.
– Det rör sig om extremt små störningar. Bara att förstå vilka de är och vilka som dominerar kräver forskning. Vi behöver studera hela tillverkningsprocessen i detalj och utforska nya sätt att undanröja störningar i materialet, förklarar Per Delsing.
Källa: Chalmers
