En novemberdag anno 1962 klämdes jag ut till livet på fastlandet. Mamma var en intelligent kvinna, men var mycket narcissistisk, väldigt självupptagen, totalt gränslös och måttligt alkoholiserad. Elakheter, ironiska kommentar kom ofta från hennes mun, och inte så sällan fick man en hård smäll på käften. Det var många och sena timmar som hon grälade på pappa, minst en gång i veckan och det var omöjligt att sova då. Ibland eskalerade det så hon låste in sig på toan och skar sig i handlederna. Blodiga badkar, ambulanser…. Det får räcka så om mamma.
Pappa avgudade mamma. Vad hon än tog sig till för galenskaper och elakheter, så var han alltid på hennes sida. Det gick inte att prata med honom, har fortfarande inte fått något grepp om vem han egentligen var. Allt man sa, liksom studsade på honom. Han var mycket mån om att fråga om än det ena än det andra, men det var alltid frågor som bara skulle besvaras med ’ja’ eller ’nej’. Inget gick att utveckla och diskutera. Han var också helt oförmögen att läsa av andra människor.
Jag har alltid varit intresserad av naturvetenskap och framförallt matematik. Jag läste kemi och matte på KTH och Stockholms Universitet, vilket resulterade i att jag disputerade i teoretisk kemi 1995 (främst datorsimuleringar av stora molekyler) på Karolinska Institutet. Efter några år som forskare i USA och UK, tröttnade jag på att resultaten från simuleringarna ofta inte stämde med experimenten, datorerna var helt enkelt för långsamma på 90-talet. Roligaste momenten var nog datorgrafiken, med alla vackra former på stora proteiner och DNA spiraler.
Långt senare (runt 2004) hamnade jag äntligen, säger jag nu, i en djup kris, som efter några år ledde till sjukpensionering, det bästa som kunde ha hänt mig. Jag slutade kämpa i motvind och köra över mig själv. Jag reste mig sakta ur ’askan’ och livet började vända at rätt håll. Jag fick i samband med detta, kontakt med en mycket bra psykolog och nu börjar jag se frukten av jobbet med honom. Nu är jag nästan en annan människa, jag behövde se, få bekräftat och bearbeta vad det jag upplevt i åratal, ställt till med och började och bygga upp stora delar i mitt inre och mitt beteende.
Måleri har alltid varit ett stort intresse under hela livet och runt 2004 sadlade jag om helt och började måla, det bästa jag kunde göra. Jag höll på så gott som dagligen i många år och hade ett antal utställningar i Sverige, främst i Stockholm. Jag gillade att experimentera med olika stilar, som popkonst, kubism, impressionism, etc. Motiven var också ganska olika (homosensuella nakenbilder, porträtt, landskap, stilleben och abstrakt målning). Gemensamt för de flesta målningar är de många färgerna, ibland ”jordnära”, ibland mer ”flashiga”.
Silverkors.
För ca 4 år sedan började jag också med silversmide. Det tog gradvis över måleriet och numera har jag en liten silververkstad hemma där jag kan göra det mesta. Har alltid fascinerats av tredimensionella former, vilket ledde mig till gjutning.
Jag upptäckte rätt snabbt begränsningarna med gjutningen och för drygt ett år sedan började idén om en ny metod för gjutning att gro. Jag utvecklade flera metoder för, vad jag kallar MSC (Multi Segment Casting), och har nu en patentansökan inlämnad. MSC bygger på en enkel uppdelning av gjutbehållaren i flera segment (traditionell sandgjutning har bara 2 lager; lock och botten). MSC metoden möjliggör gjutning av betydligt fler komplexa former än traditionell gjutning, t.ex. ringar med mönster längs utsidan, klackringar med dekorerad klack, vridna eller spiralliknande former, etc.
I slutet av 2019 bildade jag bolaget MSC Stockholm AB och tillhörande hemsida, med videos, ett litet galleri, beskrivning av MSC delarna och en webshop. Där finns också en hänvisning till min privata hemsida, där flera målningar visas. Sedan bolaget bildades har jag nog jobbat för 2 personer. Förhoppningsvis lugnar det ner sig lite snart och jag får tid att måla lite igen, jag saknar det ibland.
Det börjar kännas att det är lite bråttom, jag är 58 år nu. Denna gång kommer min förändring inifrån och jag är på rätt väg, sådant känner man.
