Delar av den sluss som konstruerades av Cristopher Polhem på 1750-talet har hittats under de arkeologiska undersökningar som pågår i garaget under Katarinavägen vid Slussen i Stockholm.
När nu Slussen och trafikplatsen från 1930-talet ersätts försvinner även Christopher Polhems sluss för alltid, men innan dess undersöks och dokumenteras anläggningen av arkeologer från Arkeologikonsult.
Sedan 1930-talet har den nuvarande Slussen reglerat trafik- och vattenflöde mellan Mälaren och Saltsjön; över slusskanalen har Katarinavägen och den sinnrika klöverbladskorsningen förbundit Södermalm med Gamla Stan. Snart kommer denna anläggning ersättas av en modern lösning anpassad efter dagens behov.
För att underlätta för sjöfart och handel genom den allt stridare Söderström byggdes den första slussen på 1640-talet. Anläggningen döptes till Kristinaslussen efter drottning Kristina.
I början av 1700-talet var Kristinaslussen sliten och föråldrad och behövde ersättas. Som konstruktör utsågs Christopher Polhem, den svenska mekanikens fader. Polhems sluss var i bruk fram till 1855, då den ersattes av Nils Ericsons sluss som anlades något närmare Gamla stan. Polhems slussränna fick dock vara kvar för att underlätta regleringen av Mälarens vattennivå. Först på 1930-talet försvann slutligen Polhems sluss under den klöverbladsformade trafiklösningen.
Parallellt med rivningsarbeten och byggnation av den nya trafiklösningen undersöks nu området av arkeologer, som i dagarna har avtäckt en större del av Polhems slussränna samt källare, torngrunder och brofästen från 1700-talet.