MAGASIN1

I vår befolkas Fotografiskas stora sal av en av Sveriges mest älskade och egensinniga bildkonstnärers suggestiva värld. Jesper Walderstens universum liknar ingen annans – med signifikant svart humor bjuder han i sin första fotografiska utställning, Waldersten All Over, in till både stark igenkänning och närhet till sin kreativa process. I samband med utställningens öppnande släpps boken med samma titel på Max Ström.Jesper Waldersten (f. 1969) hittar här tillbaka till rötterna. I Waldersten All Over, grävs det än en gång med händerna där Waldersten står. Och vilken plats detta är, där han rör sig inom en radie av sin egen skugga

Han är känd som en av Sveriges mest egensinniga och hyllade bildkonstnärer som med sitt måleri, tecknande och fotografi lockar en ständigt växande skara av fans. Sedan den tidiga karriären som älskad illustratör i Dagens Nyheter har det hunnit blivit elva böcker och flera framgångsrika utställningar. Bokförlaget Max Ström ger i samband med utställningen ut ett imponerande verk med samma titel.

– Fotografiet har alltid inspirerat mig, funnits tillhands, klippts ifrån. Det kan ha att göra med att det inte konkurrerat ut tecknandet och måleriet utan rört sig utanför rummet, inte bråkat om leksakerna så att säga. Jag läser i bilder. Jag attraheras av det frusna, hur skuggan låg just då, hur vinden tog tag i en anteckningsbok, att steget som ingen skulle kommit ihåg fick en central plats i ett fotografi och blev förevigat.

Foto: @Jesper Waldersten black.flag

Waldersten All Over är Walderstens största utställning med sina 250 fotografiska och rörliga verk som väl belyser hans kreativa process och frågeställningen om vad det egentligen innebär att vara människa. Waldersten tar här fotografiet ett steg närmare sina teckningar, oljemålningar och poetiska texter. Materielen och teknikerna han använder är minst sagt varierande; pennor, penslar, skrivmaskiner, vatten, saxar, skuggor och stenar. Allt fångas av kameran i ögonblicket och blir till unika verk med den svarta humor som är hans signum. Det är ofta skrattframkallande och inte sällan igenkännande med resultat att alla sinnen berörs. Waldersten All Over är förförisk, inbjudande men aldrig förutsägbar. Som känslan av att det i varje av hans berömda streck gömmer sig ett frågetecken för betraktaren att räta ut till ett utropstecken.

Det är platsen där uttryck och intryck möts, så beskriver Waldersten fotografiet.

Foto: @Jesper Waldersten 29.mares

– Fotografierna har filtrerats, centrifugerats, kopierats och hackats sönder i lager efter lager. Bläck och olja har täckt mina skrivmaskiner och anteckningsböcker. Det har varit ett trassligt och näringsrikt sökande i mitt kreativa undermedvetna. Och inga bilder är manipulerade, allt har hänt.

Utställningsproducenten Lisa Hyden är både glad och stolt över Waldersten All Over.

– Jesper Waldersten har länge prisats för sin träffsäkra satir, nattsvarta humor och lyhördhet för samtiden. Resan All Over går genom en walderstensk värld befolkad av skuggor och mystiska karaktärer; in i asgarvet från det kalligrafiskt formade Sweden is just hell without any fire, via den raka högern i döskallen The Satanic Drunk till det ömtåliga ögonblicket då gryningsljuset smyger över den maskinskrivna frågan: Jag är väl inte död än?

Foto: @Jesper Waldersten waiters

Här är blicken kapabel att se det vackra i det i det skavda, det tvära, lytta och knakande. Det vackra i det oväntade som uppfattas av ett ödmjukt öga. Det fascinerande i att det forsar en flod av kreativitet genom allas våra slutna system som måste punkteras, dräneras och öppnas upp för att sedan kunna förvandla en främling till en vän. Då när det till slut skapas band mellan oss människor, i vardagen, i kärleken.

– Jag tror det är en lek. En lek mellan mig och tiden. Infall blir till utfall. Från det oförutsägbara lugnet i nattens hörn till blixtrande lappar skrivna i svart affekt. Vi ser dem lomma bort med huvudet i händerna – känslorna – dem som trycker oss fram genom livets olika öppningar. Jag vill väcka de inre bilderna till liv. Känslan av att någon just varit inne i rummet, vänt allt upp och ned. Rotat bland underkläderna, läst i våra sönderbläddrade tankar. Jag tror på magin i det enkla och jag vill få den tanken att slå rot i någon annan. Kan min konst få någon att öppna sig för dessa möjligheter är det stort. Jag vill att det ska bejaka livet, även i sin svärta, att humor och manlig ömhet tas på allvar. Jag vill vara de sotade solglasögon som ger besökaren möjligheten att titta rakt in i fantasin.

I Waldersten All Over får vi ta del av en svartvit värld, som är allt annan än just enögt svartvit. Istället är denna berättelse rikt befolkad, sprungen ur Walderstens lekfulla undermedvetna där magkänslan och rötterna vädrar om bilden blir betydelsefull eller njutbar. Här finns även vad han kallar systerbilder, de som bygger broar för att hjälpa berättelsen vidare och skapar strukturer men vars främsta funktion är att bilda ramverk så andra fotografier får lysa starkare.

Foto: @Jesper Waldersten jätteborta.hemma.bäst

– Det hänförande finns överallt. Även i en skugga från ett getingbo på ett sorgvitt papper. En bild kan vara en ton i en sång, en bokstav i en dikt. Ett kommatecken i ett livsöde. Mängden spelar roll. Tillsammans lägger alla mina bilder och texter ett gemensamt pussel till en för länge sedan borttappad karta. Mitt liv. En dröm om ett vackert slut. Figurerna vrider sig över bildytan. Likt utdragna vårskuggor.

Waldersten menar att den kreativa processen är extremt lockande, att många längtar efter att få se den, röra vid den; hur blir ingenting plötsligt till? Varifrån kommer linjerna? Hur kan man le åt något så mörkt? Och visst finns möjlighet att tolka ett dystopiskt budskap. Vad står vi alla inför med en planet som allt tydligare visar tecken på att tålamodet med den mänskliga rovdriften börjar tryta?

– Människan tar tid på sig. Nu har hon tagit så mycket tid att den börjar ta slut. Så det är bråda dagar.  Så frågan uppstår såklart; Är det redan it´s All Over som jag flirtar med eller är det så att Waldersten är All Over the place? Ja, antagligen är det båda.

Fotografiska Stockholm är inte bara världens högst ansedda museum tillägnat fotografiets fantastiska värld. Konceptet omfattar även en internationellt prisbelönt restaurang som utsågs till ”Årets museirestaurang” 2017, samt inspirerande lokaler för olika evenemang, en hyllad akademi och en butik med ett stort urval fotoböcker samt en samling. Museets kärna är ett stort nätverk av världsledande fotografer, och sedan öppnandet har Fotografiska skapat mer än 170 utställningar med verk av ikoner som Annie Leibovitz, David LaChapelle, Irving Penn, Helmut Newton, Sarah Moon, Nick Brandt, Ellen von Unwerth och Andres Serrano samt många unga, lovande fotografer. Genom att ta ställning i kontroversiella frågor och ta betydligt större ansvar – på fler områden – än vad konstinstitutioner normalt gör har Fotografiska haft ett tydligt inflytande och spelat en aktiv roll i det svenska samhället. Museets mål är enkelt: att genom fotografiets kraft föra människor samman, öka medvetenheten och skapa positiv påverkan, ”To inspire a more conscious world”. Fotografiska öppnade i Stockholm 2010, men nu växer familjen med expansion till att börja med i Whitechapel i London och Park Avenue i New York. Genom att etablera sig där vill Fotografiska omdefiniera den traditionella museiupplevelsen genom att skapa urbana mötesplatser där människor bjuds in att vistas och umgås, inspireras, ifrågasätta det som tas för självklart och växa som individer. Det händer något när du möter konsten – du möter dina medmänniskor och du möter dig själv.