Illusoriska vyer och fantasieggande konstruktioner. Vad är verklighet och vad är fiktion?
I lager på lager bygger Noémie Goudal fotografier som gör betraktaren till en förundrad medskapare av ett helt eget universum som nu Goudal generöst delar med sig av. Utställningen Stations på Fotografiska är ett resultat av lika noggrann research och minutiös planering som intuitiva infall i oländig terräng. Att skapa har alltid kommit helt naturligt för Noemi Goudal (f.1984), och som hon skapar…
Med en ytterst personlig teknik av lager på lager med olika perspektiv bygger denna franska konstnär, verksam inom fotografi, skulptur, installation och film, sina berättelser såväl bildligt som bokstavligt. Berättelser vilka det är upp till dig som betraktare att tolka och reagera på.
Efter avslutade magisterstudier i fotografi från The Royal College of Art har Goudal bott och arbetat växelvis i Paris och London.
– Genom en tidskrävande och minutiöst detaljerad arbetsprocess bygger hon upp det som kommer att bli det slutliga fotografiet. I en omfattande research söker hon upp miljöer som fångar hennes intresse, fotograferar utsnitt av dessa och placerar sedan stora fotoprintar direkt i landskapet, på strukturer som speglar omgivningens linjer men som samtidigt inte döljs. När hon på nytt fotograferar av den miljö hon byggt upp skapas en optisk illusion. Utställningen visar verk från Goudals serier Southern Light Stations, Towers och Observatoires och vi på Fotografiska är verkligen glada över att nu få dela hennes universum med våra gäster, berättar Johan Vikner, Exhibition Manager på Fotografiska.
Foto: @Noémie Goudal, Station V
När du först möter ett verk av Goudal tycker du dig kanske se en byggnad märkligt placerad i vatten, eller är det en minst sagt udda bergsformation? Vid en närmare betraktelse uppfattar dina ögon att det är en detalj av brutalistisk arkitektur som står där och reflekteras, sen inser du att det i själva verket är ett foto sinnrikt placerad i en back drop som skapar denna optiska illusion. Reflektioner som leder tanken vidare till nya upplevelser och diskussioner, något angelägen konst är en ypperlig plattform för.
Goudals skapandeprocessen är lång och börjar först med en ytterst noggrann research där hon besöker bibliotek, intervjuar experter, plöjer nätet på information och reser till platser där hon fotograferar delar som väcker hennes intresse, innan det är dags att börja planera fotograferandet av det slutgiltiga verket.
– Nyfikenhet har alltid varit en stark drivkraft för mig och mitt skapande sker ju i så många lager. Jag älskar att först ensam ta reda på nya saker innan själva konstruktionen och byggandet tar vid, vilket sker i team. Att förbereda en fotosession är som att planera ett äventyr eller en mindre filminspelning och att organisera mitt arbete skapar balans i mitt liv, berättar Noémi Goudal.
Just att arbeta i team och den energi det ger och tar, är en mycket viktig del i Goudals arbete. Att jobba med henne innebär ibland tuffa fysiska utmaningar av installationer på oländiga platser under långa timmar, så det krävs ett engagemang från allas sida. Ofta är det samma personer som deltar, och delar samma vision som hon av att låta konsten tala sitt eget språk. Men hon tar även med experter unika för varje specifikt projekt när det gäller till exempel att bygga en konstruktion som sedan blir del av en installation.
– Att arbeta med dessa experter inom sina olika områden är otroligt givande. Det känns som att jag tar med mig hela mitt universum och är noga med att involvera alla så att de blir delaktiga i essensen av min research, att de också blir en del av berättelsen. Jag uppskattar så mycket utbytet som uppstår när även de brinner för att ta projektet än längre än vad som står i briefen.
Som när det hos Goudal uppstod en fascination för arkitekturen i relation till naturen, till exempel den brutalistiska betongarkitekturen med sin geomorfiska illusion av berg och klippor samt deras visuella kontakt med himlen.
Foto: @Noémie Goudal, Observatoire III
Då ingår det i hennes research hur människan genom tiderna har förhållit sig till byggnader och deras symboliska koppling till himlen. Hon studerar uråldrig vetenskaplig forskning från till exempel de gamla egyptierna som byggde Cheops utifrån konstellationen Orion, till Aristoteles idé om att allt ovanför stjärnorna var i ordning (kosmos betyder ordning på grekiska) medan det mellan månen och jorden var i rörelse och kaos, precis som livet på jorden, allt för heligt att ens utforskas. När sedan Tyko Brahe upptäcker Stella Nova, att det faktiskt dykt upp en ny stjärna på himlen, så kullkastas idén om himlen som oinskränkt enhet och plötsligt börjar vetenskapen våga ta sig an även detta ämne…and the rest is history.
Så rikt är Goudals universum som hon nu med utställningen Stations väljer att dela med oss.
Fotnot: Pressbilder får ej beskäras och enbart användas för presspublicering fram till och med stängning av utställningen på Fotografiska.
