Ulla och Gustav Kraitz sittandes på sina ”Kuber” i Napa, Californien 2004
I utställningen ”Huvudsaken” på Sven-Harrys konstmuseum har kudden en central roll. Den skulpturala kudden är en reflektion över det mjuka och det hårda – en symbol för paret Kraitz upplevelser av glädje och sorg genom livet. Gustav Kraitz har genom de svåra åren av tvångsarbete i sovjetiska kolgruvor lärt sig att söka ovanliga platser att vila huvudet på. Ulla Kraitz återkommer ständigt till livets början i sitt konstnärskap i form av embryon och havande kvinnor. Här får mammans mjuka barm symbolisera den första kudden i livet – tryggheten.
För snart 70 år sedan frigavs Gustav Kraitz från fånglägret i det forna Sovjetunionen. Där skyfflade han kol under fem års tid på knä med krökt rygg. Idag är han 92 år gammal och skyfflar fortfarande bränsle, men nu är det för hans ”eget höga nöjes skull”. I sommar bränner Gustav de kanske sista keramiska verken i brännugnen utanför ateljén och bostaden i Skåne. Verken som är skapade tillsammans med konstnären och livspartnern Ulla Kraitz visas på Sven-Harrys konstmuseum i höst. I utställningen visar även Ulla Kraitz för första gången på 20 år en komposition av sitt måleri på temat livet.
Ulla Kraitz är målare och skulptör. Hon utbildade sig vid Konstfack 1954-58 och fortsatte sedan sina studier i Spanien. Gustav Kraitz utbildade sig vid Konstakademien i Budapest, men flydde 1956 under det ungerska upproret till Sverige. År 1960 ställde Gustav och Ulla ut samtidigt på ett galleri i Stockholm, utan vetskap om varandra, samma år gifte de sig. I snart 60 år har paret levt och arbetat sida vid sida i Förslöv i Skåne – två konstnärer med egna identiteter som förenas i konsten och ett oupphörligt intresse för det keramiska materialet och tekniken. Tillsammans har de ställt ut över hela världen på museer, i skulpturparker och i det offentliga rummet.
Att eftersträva samma slags glasyr som använts av de kinesiska mästarna under keramikens guldålder (Sung 960-1279 e.Kr.) har varit en gemensam källa till passion och ett livslångt experimenterande. Samtidigt har det aldrig varit frågan om kopieringsarbeten – det ständiga utforskandet har inneburit att de erövrat tekniken och tagit den vidare, gjort den till sin egen. För att få fram rätt glasyr byggde Gustav en unik ugn efter kinesisk förlaga. Eldningstekniken är krävande och fordrar konstant påfyllning av bränsle.
”Man måste vara hängiven för att vilja arbeta så här. Det är så hårt att man måste kämpa, och många är inte beredda att göra det” säger Ulla.
”Vi har valt den kanske svåraste metoden” säger Gustav, ”men det är den som ger bäst resultat.”
___________________________________________________________
Offentliga utsmyckningar i urval:
”Blå tåget”, lekskulptur i Södertälje, 1977.
”Hope”, monument till minne av Raoul Wallenberg, FN-högkvarteret, New York, 1998.
”Stengodsäpple” utanför De Young Museum i San Fransisco, 2003.
”Birgit Nilsson” monument i Båstad, 2013.
”Blue Dragon” Roosevelt Island, New York, 2016.
