Så var det dags för Avesta Art, den årliga utställningen i det gamla Verket i Avesta. Jag var som tidigare år fylld av förväntan inför utställningen. På vernissagen invigningstalade bl.a. vice statsminister Isabella Lövin, som är från Avesta och vars far konstnären Björn Lövin har ett permanent galleri i Verket sedan några år tillbaka.
Årets tema är ”Identitet”, ett högaktuellt ämne. Förra årets Avesta Art utforskade ”Struktur”, i år går man djupare in. Enligt programförklaringen för Avesta Art 2017 tolkar man begreppet identitet brett och ur olika perspektiv. ”Kollektiva och individuella aspekter, frågor om kultur, historia, nationalitet, etnicitet, genus, makt och normer synliggörs i skiftande uttryck och tekniker.”
Till årets Avesta Art har man bjudit in 17 konstnärer, varav 13 kvinnor. Utifrån temat ”Identitet” är urvalet av årets konstnärer intressant. Oavsett i vilket land de är födda, så har flera av dem flyttat utomlands, andra samarbetar med konstnärer från annan plats eller land, ytterligare andra pendlar mellan olika länder i sin verksamhet eller har ateljéer på olika platser. Hur påverkar det deras identiteter och skapande? Hur påverkas vår egen identitet av vårt resandet och av influenser från internet? Jag kommer inte att ta upp alla konstnärer eller verk här utan gör ett personligt urval.
Två av konstnärerna har undersökt könsidentitet och könsroller, var gränsen går mellan könen, vad som händer vid gränsöverstigande och vid transsexualitet.
Maja Gunn menar att kön är en social konstruktion. T.ex. att val av kläder samtidigt innebär val av identitet. I en installation hänger flera BH med kvinnobröst med inbjudan till åskådarna att prova. Hon visar även foton av barn som klätt ut sig och imiterar sina idoler och förebilder.
Alexander Tallén visar en rad figuriner i porslin i kitschig 1700-talsstil. Det är män i olika situationer och roller. En t.ex. står ensam i sin egen värld och röker. En annan figurin liknar en pietà, men i stället för Maria som håller den döde Jesus i famnen, håller här en man ömt en annan man. Hans figuriner handlar om manlig identitet, om mansroller, manlighet och machokultur.
Identitet är något som ständigt förändras i takt med våra egna liv och med samhällsutvecklingen. Hur hanterar man förändringar, hur förhåller man sig till dem och till osäkerheten om framtiden? Aidans vita vägg med tårar och boken med oskrivna blad i vit marmor berör starkt.
Förändringar kan väcka nostalgi. Den nostalgiska drömmen om bekymmerslös frihet tolkad i Linda Bäckströms verk om den amerikanska kulturen. Att samlas runt lägerelden, bära vapen, färdas fritt på hästrygg, motorcykel eller i stor bil. Stora reklamskyltar i neon.
Konstnärsduon Cooper & Gorfer har i samarbete med Röhsska i Göteborg fotograferat kvinnor från bl.a. samiska områden och Kirgizistan. De har försökt fånga platsernas själ och kvinnornas kulturella identitet genom att lyssna till kvinnorna, till deras drömmar och till platsernas kollektiva berättelser. Deras fotografier är fantasieggande med många konsthistoriska referenser.
Flera konstnärer tar upp sorg, saknad och förlust av identitet när gamla livsstilar, hem och land hotas. I Michiel Brouwer vackra fotografier av till synes orörd mark ser man plötsligt elledningar, vägar som skär genom landskapet. Han visar industrier och dagbrott, djupa ingrepp i naturen. Tillsammans med konstnären Anders Sunna driver han ett projekt för att visa det moderna livets påverkan på det samiska samhället, på liv och renskötsel ur såväl ett historiskt som samtida perspektiv. Anders Sunnas personliga målningar i starka färger skildrar förlusten av hembygd och livsstil. Han gör måleri och collage, inte sällan i streetartstil, men gör även olika typer av installationer och objekt.
I sin stora installation ”Passe-partout” har Melissa Henderson byggt upp fem olika fiktiva migrationsverk i världen. Flaggor i taket. Inga människor syns, däremot stämplar som arbetar, golvet fyllt av papper med ordet ”reject”.
OLEKs (Agata Oleksiak) virkade installation ”In the blink of an Eye” visades redan förra året. Det ser ut som en idyll med röd liten stuga, utanför en cykel, fint virkade detaljer i glada färger. Inuti däremot total förödelse efter en flygattack. Mycket starkt! Ett team av lokala invandrarkvinnor har hjälpt till att virka installationen.
Vad händer med en människa vid trauman som handlar om hela samhället, var det har varit och vart det är på väg? Vilken identitet går man in i och vilken väg väljer man att gå?
Sydafrikanska Mary Sibande tar i sitt verk upp den kollektiva inneboende smärtan och aggressionen efter apartheidtiden. I installationen ”Släpp krigets galna hundar lösa” anför en kvinna i lila klänning, den sydafrikanska anti-apartheidrörelsens färg, en armé av vildhundar, gamar och vinglösa flygande varelser. Hon menar att man behöver utplåna något av förflutna för varje nytt man bygger upp.
Duon Anetta Mona Chişa & Lucia Tkáčová reflekterar också över hur man ska förhålla sig till samhällsförändringar. Med en bakgrund som östeuropeiska konstnärer verkar de nu i en västlig normvärld. Verket ”Down is the new up” består av en stor orange segelduk som är på väg att flyga iväg, men den hålls nere av en mängd händer, alla med målade naglar. De menar att det gäller att hålla sig på jorden, inte bygga luftslott och fara iväg med snabba förändringar. Att det nya måste byggas från grunden, metodiskt varje dag om det ska hålla i längden.
Tonvikten i årets Avesta Art har inte legat på skildringar av identitet i sig, utan snarare på förlust av identitet genom tidens gång, samhällsförändringar, men också genom flykt och krig. Avesta Art är en intressant utställning där begreppet identitet belysts brett från en rad perspektiv.
Utställningen pågår till den 17 september. Ta en tur till Avesta och se den!
Text och foto: Anita Elgerot, konstnär
Anita Elgerot
art@anitaelgerot.com
