Under arbete: En biografi om Jerzy Luczak-Szewczyk
Man kan fråga sig varför många 1900-talskonstnärers levnadshistorier aldrig har skrivits. En hel del av dem var och är fortfarande uppskattade för sina verk, men ibland finns sorgligt nog inte ens basfakta om deras verksamhet att tillgå, vare sig i arkiv, lexikon, annan litteratur eller på Internet. Alltför många människors intressanta livsöden glöms, inte bara konstnärers, därför att orden som beskriver deras levnad slängs när de går bort, ibland av misstag. Man tänker kanske att gamla intyg, brev och anteckningar inte kan ha något särskilt historiskt intresse, men många gånger ger de ledtrådar till var mer information om en person kan finnas.
Kartongerna på vinden
Sedan en tid ägnar jag mig åt att dokumentera konstnären Jerzy Luczak-Szewczyk’s liv och verksamhet. Han dog den 12 april 1975. I hans fall samlades hans privata saker ihop i kartonger som ställdes undan i hans hem. År 2002 såldes villan i Örebro där familjen bott och i samband med att huset tömdes på inventarier påträffades kartongerna som då hade stått på vinden i tjugosju år. Anhöriga tog hand om dem eftersom det var uppenbart att de innehöll dokument som kunde tänkas vara av personhistoriskt intresse. På så sätt blev en mängd handlingar bevarade som berättar om konstnärens flykt från nazityska arbetsläger under andra världskriget och om hans senare bana som svensk konstnär.
Det som fanns i kartongerna var bland annat utställningskataloger, artiklar och recensioner ur tidningar, foton av målningar, skisser, levnadsbeskrivningar, dagboksanteckningar, kvitton, korrespondens med gallerier och mängder av privata brev skrivna både på svenska och andra språk. Dokumenten var som en hög med pusselbitar som tog ganska lång tid att ordna kronologiskt och efter ämne. Inte minst var det svårt att någorlunda datera alla foton av målningar, åtminstone efter årtionde. När sorteringen var gjord kunde kompletterande uppgifter sökas och hämtas i svenska och utländska databaser och arkiv. Här följer en kort resumé av konstnärens levnadshistoria, så som den hittills vuxit fram ur hans sparade dokument och handlingar.
Jerzy Luczak-Szewczyk – flykting och konstnär
Jerzy Luczak-Szewczyk föddes i Polen 1923. Redan som barn var han på det klara med att han ville utbilda sig till konstnär. I tonåren påbörjade han därför studier vid konstskolor i Warszawa. De avbröts dock efter att andra världskriget brutit ut då Nazityskland 1939 invaderade Polen. Nazisterna avrättade lärare, stängde skolor och förbjöd alla former av polska kulturyttringar därför att de betraktade polackerna som ”undermänniskor”, enbart dugliga som slavarbetare i det tyska riket. Ca femton miljoner européer utnyttjades som tvångsarbetare, bland annat i arbetsläger där de tvingades uthärda hårt arbete, svält, kyla, tortyr och sjukdomar. Två tredjedelar kom från Polen och andra östeuropeiska länder. Luczak var en av dem. Många dog men han överlevde fyra år i tyska läger.
Att han överlevde berodde mycket på att han lyckades rymma två gånger. Första gången var på hösten 1943 då han tog sig från ett arbetsläger i Ostpreussen till Warszawa. Han efterlystes och dömdes till döden men tack vare kontakter med polska motståndsrörelsen fick han en falsk identitet. Den räddade honom från avrättning när tysk militär tog honom igen vid en gaturazzia i Warszawa. Han undgick dock inte att på nytt bli sänd till ett arbetsläger, denna gång i Berlin där han tvingades röja i ruinerna efter de allierades bombningar. Efter en tid valdes han och drygt hundra andra fångar ut att sändas till tvångsarbete i Nordnorge. De transporterades med båt via Stettin till Oslo men när de på kvällen skulle inkvarteras över natten rymde han igen. Uppenbarligen hade han en god portion tur, för han mötte en man som kontaktade norska motståndsmän. De hjälpte honom över gränsen till Sverige natten mellan den 8:e och 9:e mars 1944.
Här i Sverige utredde Statens Utlänningskommission (nuvarande Migrationsverket) ”hur man med flyktingen skulle förfara”. På grund av det pågående kriget tilläts inte polacker att röra sig fritt eller välja var i landet de ville bo. Därför togs beslut i varje enskilt fall om var en person skulle placeras. Luczak kom till Örebro där han fick arbete vid en fotofirma. Samtidigt hyrde han en källarlokal där han inrättade en liten ateljé och började sin bana som konstnär. Det var nog ganska svårt för honom att få råd med både färg, penslar, dukar och mat för dagen, men redan på senhösten 1946 hade han arbetat ihop en kollektion på tjugosex målningar till sin första utställning i Eskilstuna.
Jerzy Luczak-Szewczyk var mycket produktiv som konstnär. Han ägnade sig inte bara åt oljemåleri utan provade även andra tekniker som t ex akvarell, trä- och linoleumsnitt, skulptur och stuckatur. I Sverige hade han fram till mitten av 1960-talet ett fyrtiotal separatutställningar. Han deltog också i sju samlingsutställningar och utförde tjugotalet offentliga utsmyckningar på kommunala och privatägda fastigheter. 1965 fick han ett internationellt genombrott i samband med en utställning på Galerie Bernheim-Jeune i Paris. Recensionerna blev mycket goda, så fler utställningar följde i Europa och i New York under åren fram till hans död 1975.
Om värdet i personhistoriska dokument
Privata dokument har sällan ett högre ekonomiskt värde, däremot kan de ur kulturhistorisk aspekt vara oersättliga. De är värdefulla vittnesmål, för det är genom dem som historien får en röst och många gånger en förklaring. Om dessa historiska källor försvinner går historien inte att rekonstruera. Hade exempelvis Jerzy Luczak-Szewczyk’s handlingar och foton inte sparats skulle en dokumentation av hans liv och bana som konstnär ha varit näst intill omöjlig att utföra. Visserligen tillhör han dem som finns omnämnda i svenska lexikon, men inget mer omfattande har skrivits om hans levnadsöde. För den som vill veta mer än jag skrivit här, finns nu mer information om honom på Internet i Konstnärslexikonett Amanda och på Wikipedia.
Man har frågat mig om mitt arbete också kommer att resultera i en bok. På det svarar jag att det vore roligt om jag kan åstadkomma det. Kanske blir det så. Kanske blir det bara en artikel i någon kulturhistorisk tidskrift eller årsbok. Under alla förhållanden kommer jag att se till att det slutliga resultatet medföljer konstnärens originaldokument, i samband med att de överlämnas till ett arkiv där de kan sparas för framtiden. Ännu återstår dock material att gå igenom, till exempel finns hundratals brev som måste översättas från polska. De är skrivna av konstnärens anhöriga under åren 1947 – 1987, främst av hans föräldrar till honom och efter hans död till hans hustru Inga. När översättningsarbetet påbörjades, med hjälp av en tolk, visade det sig att breven utöver skildringar av livet i Polen efter krigsslutet, även innehåller kommentarer till vad Luczak själv skrev om sitt liv i Sverige. Hans brev till föräldrarna har gått förlorade, men min förhoppning är att jag i deras svar ändå ska finna fler ledtrådar till min dokumentation av honom.
Maria Wistrand, kulturhistoriker
Jerzy Luczak-Szewczyk, Konstnärslexikonett Amanda:
http://www.lexikonettamanda.se/show.php?aid=23224
Jerzy Luczak-Szewczyk, Wikipedia: https://sv.wikipedia.org/wiki/Jerzy_Luczak-Szewczyk
