Olle Granath kurerar vinterns utställning med verk av Axel Sjöberg (1866–1950) som skulle ha fyllt 150 år 2016. Axel Sjöberg skildrade livet och människans roll i skärgården genom måleri och foto.
Axel Sjöberg tillbringade stora delar av sitt liv i Stockholms skärgård. Först på Långviksskär där han, under en tid, var granne och vän med kollegan Bruno Liljefors som ägde och verkade på Bullerön. När Sjöberg, på 1920-talet, lämnade Långviksskär blev Sandhamn hans fasta punkt fram till hans bortgång. Hans måleri är en både inkännande och storslagen skildring av fiskeböndernas strävsamma liv vid tiden omkring 1900.
Notdragning i Stockholms skärgård, 1915, olja på duk, 150 x 246 cm. Foto: Anna Danielsson/Nationalmuseum.
Sjöbergs måleri har sina rötter i Konstnärsförbundet där han hade Karl Wilhelmsson som vän och mentor. Emellertid var Sjöberg en generation yngre än de ursprungliga medlemmarna av förbundet och han kom att verka i en brytningstid där mötet med både Edvard Munch och Paul Gauguin blev betydelsefullt för honom. Vid sidan av det stort upplagda måleriet utvecklade han, med åren, ett finstämt akvarellmåleri som registrerade det ständigt skiftande skärgårdslandskapet.
Fjällandskap, 1920. Olja på duk. Målningen är beskuren.
Axel Sjöberg stipendiet
Sedan 1986 har Skärgårdsstiftelsen upplåtit Axel Sjöbergs gamla bostad på Långviksskär för konstnärer och författare.
