Mörkt, mörkare, mörkast, snart är vi där. Vilken tur att någon uppfann ljuset! Det fanns en tid då det inte fanns någon strömbrytare på väggen å då var det mörkt. I Svedala hade vi för en tids sen strömavbrott som varade i nästan ett helt dygn. Prognosen som gavs var att det skulle ta dagar att laga felet men tack och lov blev det inte så. Folk kom ganska snabbt på hur sårbara och oförberedda de var. Batterier, elverk, stearinljus och gasolattiraljer blev snabbt slut i affärerna. Mitt i allt detta skulle vi ha kulturnatt i kommunen. Strömmen kom tillbaka i vissa delar av samhället någon timma innan det hela skulle börja men det var för sent……
Katastrof, det var vad man kan kalla det. Folk uteblev, borta var alla de horder av glada och kvällsmysiga vandrare. I efterhand fick man höra att några kört till Malmö eller Trelleborg för att få middag eller frukost. Alla var tydligen övertygade om att arrangemanget var inställt.
Och där satt vi, konstnärer, hantverkare och alla de andra som hade något att visa upp för den breda allmänheten. Ganska ensamma och lite vemodigt så. I det här läget hade nog ett stort antal insett allvaret med en strömlös tillvaro. Och detta bara i ett dygn!
Hur skulle det se ut om det alltid varit så? En sak är säkert, de visste inget annat. I stugorna med sina små fönster till ljuset från ett vaxljus satt de och åt sin kvällsgröt innan de kröp ner i sina ouppvärmda sängar. De vaknade till mörker för att påbörja dagens arbete. I denna mörka och kalla tid fanns dock en ljusglimt, Julen. Efter höstens ivriga samlande på förnödenheter inför den långa vintern såg man fram emot det firande som komma skulle. De gamla kistorna öppnades och arvegodset kom fram. Juleträdet med sina äpplen, hästar och fåglar hamnade på bordet, väggarna pryddes med julbonader, säkert var de handmålade och innehöll bibliska motiv. Granris ströddes kring huset för att hålla gengångare och andra onda makter borta. Mat av alla de slag, tillredd under de mörka höstdagarna hamnade på bordet. Alla var glada och uppspelta, plötsligt stod han där…….
Julbocken, som alla väntat på. En person utklädd till bock med stora horn kom och levde rövare och delade i bästa fall ut några presenter till de närvarande i rummet. Alla skrattade och hade hur kul som helst. Bortblåst var vardagens slit och släp.
För de som hade råd var det nog så här bra, dock är jag övertygad om att så här bra var det nog inte för de flesta. Fattigdomen satte stopp för det. Förändringens tid var inne. Många drevs i sin misär att utvandra till det stora landet i väster, Amerika. Möjligheternas land sa man. Uppfinnings- rikedomen här var stor. Någon smart person kom på att blanda jultraditioner i en enda gryta och vips så fanns han där. Jultomten i sina röda kläder, vitt skägg och luva. Coca Cola var inte sen att ta tillvara på tillfället. Med den svensk-finske tecknaren Haddon Sundblom blev det snabbt succé. Vår Jenny Nyström förstod också denna nya trend som var på G. Hon målade och tecknade tomtenissar och gummor, åkande på kälkar och Gud vet inte vad. Bilderna spreds över stora delar av världen och förändringen blev ett faktum.
Snart skulle bocken lysa med sin bortvaro, ersatt med den julklapps utdelande rödmosiga hoho skrattande jultomten från norrskenets land, de handmålade eller vävda väggbonaderna skulle ersättas av Jennys julmotiv tryckta på prima svenskt papper.
Som tur är fick vi behålla vår gårdstomte, denne lille småilskne man som höll ordning på folk och fä. Tänk ändå att han är ihågkommen för det är ju han som inviger julen. På lille julafton får han sin efterlängtande gröt med den stora smörklicken på, utsatt på trappan. Har han ätit upp den när morgonen gryr vet man att han är nöjd, det är julafton och allt blir jättebra.
Nu så här i dessa tankars sista rader kan jag konstatera hur viktigt det är att ta del av det som varit. Det ger en lite smak på att vi inte alltid kanske haft det så bra. Visst finns det fortfarande de som har det knapert och sämre ställt. Att förändringen i framtiden ändrar på det är jag säker på.
Julen är snart här och innan tankarna till min penna sinar vill jag med några enkla ord avsluta.
”Må Julefrid råda”
Med vänlig hälsning
