Sagan började så här. Inspirationen flödade som vanligt denna småfrusna morgon, sent i november då han med stor entusiasm spände upp en stor duk på den för honom nya typen av spännram som var djup. När den var färdig såg han stolt ut. Från duken vandrade hans blick bort till den spanska gitarren som han hade mycket gemensamt med. Den hade följt honom nästan överallt, i ur och skur.
Han tittade åter på duken, han hade bestämt sig för vad han skulle måla. Hustrun hade kvällen innan smått orolig sagt att det fanns möss i källaren. Under natten som kom flödade bilder och melodier i hans drömmar. Speciellt en kom för att stanna. När han på tidig morgon öppnade sina blå ögon visste han hur den nya tavlan skulle se ut.
Nu satt han där, vid staffliet med blyertspennan i handen och trallade på melodin ”När nätterna blir långa och kölden sätter in tar mamma Mus och samlar barnaskaran sin” En härlig schottis med namnet ”Mössens julafton” Först skissades stöveln utan tå som de prytt med allahanda glitter och kulor, musfällan som någon pekar på och påtalar att ni ska ”akta er för den” Musungarna dansar runt överallt samt några små vättar som gladdes sig åt det hela. Och till sist, katten som fascinerat sitter och betraktar det hela. Bakgrundsfärgen skulle bli varm gammalrosa av en lite mörkare ton. Han var nöjd.
På den goa restaurangen Svea hade han sitt offentliga målarställe. Han älskade att måla inför sin publik, de väntade på honom. Folket, de ätande eller oätande gästerna avbröt ständigt honom i hans målande men det brydde han sig inte om. Han var van vid offentligheten. Dagarna gick och färgerna blev fler och fler. Mössen och allt det andra dansade i hans huvud allt efter som de fick sin färg. Målningen blev bättre än han hoppats på. Så en dag var den färdig, tidningarna var där och fotograferade och lät honom berätta om tavlan och allt annat som var på gång.
Tiden gick och en vacker dag ringde det i hans nyinköpta mobiltelefon. Rösten som var mörkt varm i tonen var intresserad av ovannämnda tavla. Ett möte bestämdes och han träffade en äldre gentleman som presenterade sig med namn och företag. Han berättade utförligt att han var byggmästare, hemmahörande i en stad i Västmanland. Priset diskuterades och allt var klart. De träffades några dagar senare och då skulle han hämta tavlan. Den godtrogne målaren som imponerades av den Västmanländske byggmästaren, mottog faktureringsadress och tillhörande information. Han var noga med att poängtera att den skulle betalas inom tio dagar. Med ett positivt handslag beseglades affären och tavlan med sin köpare försvann ut genom Sveas svängdörrar.
Dagarna försvann och inga pengar kom in på hans magra bankkonto. Målaren ringde till byggmästaren som förklarade att han inte kommit hem ännu. Fler bortförklaringar följde efter utebliven betalning. Målaren började ana oråd när den eminente byggmästaren drabbades av en telefon som hade benägenheter att fungera dåligt. Till sist drabbades målaren vid uppringning av att mannen slog luren i örat på honom.
Nu saknade han sin tavla, tomheten var stor men störst var att han hade begått ett misstag genom att låta en sådan genomtrevlig byggmästare manipulera och lura honom och ta tavlan med sig. Denne hade motiverat det med att han bodde så långt ifrån, mindes han. Sagan lider mot sitt slut, tavlan försvann och byggmästaren med den. Suck.
Fotnot: Personens identitet är bekräftad av myndigheterna. Personen ifråga har ett ovanligt namn och har under en tid även varit konstnär av något slag. Den enda gången jag har lämnat ifrån mig något utan betalning – så råkar man utför en sådan kriminell person. Bedrövligt. Tavlan finns att beskåda- Nedan.
Med vänlig hälsning
