Nationalmuseum har förvärvat ett tidigare okänt porträtt av skulptören Johan Tobias Sergel utfört av hans franske vän och kollega Francois-André Vincent i Rom 1774. Den laverade bläckteckningen ger en ovanligt levande bild av svensken i sin romerska konstnärsmiljö. Vincents porträtt är trots manéret inte en karikatyr utan en ögonblicksbild fångad av den franske målarvännen. Sent om sommaren 1767 anlände den 27-årige bildhuggaren Johan Tobias Sergel som svensk stipendiat till Rom. Flitig och begåvad i studierna liksom varm och generös till sinnelaget kom han tidigt att bli en centralgestalt bland den brokiga skara främmande kamrater som omgav honom i Rom. Bland eleverna vid den franska Romakademien var det främst en kvartett målare han tidigt knöt kontakt med: Joseph Barthélèmy Le Bouteux, Jean Simon Berthèlemy, Joseph Benoît Suvée och Francois-André Vincent. Vid sidan av studierna ägnade sig Sergel och Vincent åt att avbilda sina kolleger och vänner i en serie lätt karikerade situationsbilder. Med högburen uppsyn och aristokratiska drag har Sergel skildrat fransmannen med några svepande bläckstreck från rörpennan i en berömd teckning i Nationalmuseum.
Francois-André Vincents (1746-1816) porträtt av Sergel har däremot länge legat totalt okända i privat ägo. År 1974 lyckades emellertid Metropolitan Museum of Art i New York via en amerikansk gallerist förvärva ett av dem föreställande Sergel sittande vid ett klavikord nere i Rom 1774. Av en händelse har nu exakt fyrtio år senare ett annat Sergelporträtt dykt upp hos samme gallerist och inköpts av Nationalmuseum. I museets nyförvärvade version avbildas Sergel statuarisk och något undersätsig lätt från sidan bakifrån. Han bär tricorne (trekantig hatt) och peruk med stångpiska på huvudet. Vidare är Sergel iförd lång, moderiktig rock med knäppta sprund.
Intressant att notera är att de båda teckningarna inte bara är signerade och daterade samma år, d.v.s. 1774, utan att de dessutom förefaller ha tillkommit vid ett och samma bestämda tillfälle. Vi känner igen såväl miljön med klavikordet och skänken i bakgrunden som den teknik de är utförda i. I båda fallen är de utförda på papper i samma format och obestruken kvalitet som gör att bläckkonturerna blöder och flyter ut i pappersfibrerna.
Nationalmuseums inköp av detta tidigare helt okända porträtt av Sergel har möjliggjorts genom en gåva av Axel och Nora Lundgrens fond. Nationalmuseum har inga egna medel att förvärva konst och konsthantverk för utan samlingarna berikas genom gåvor och privata stiftelse- och fondmedel.
Bildtext Francois-André Vincent, Vänporträtt av Sergel, 1774. Foto: Nationalmuseum.
