Bild: Konstnärerna Nichlas Winmalm och Sofie Arfwidson von Röök tror på konstens kraft. De båda ingår i konstnärskollektivet bakom utställningen Uppror och oro på Norrtälje konsthall. FOTO: BO ÅHS Text:helena.nordenberg@norrteljetidning.se
Färgstarkt uppror på konsthallen
Ett färgstarkt uppror pågår på Norrtälje konsthall. Jättelika garnbollar i chockrosa och gredelint, stadsbilder som badar i neonljus och glittrande collage ingår i sommarens utställning.
Norrtälje konsthall
Konstnärskollektivet som står bakom utställningen Uppror och oro består av Sofie Arfwidson, Nichlas Winmalm, Anders Romare och Leif Holmstrand. Kvartetten hämtar sin inspiration från den tyska konstnärsgruppen Die Brücke och deras manifest.
Utställningen på Norrtälje konsthall hade vernissage den 7 juni och pågår till och med 31 augusti.
Die Brücke var en grupp som grundades 1905 i Dresden av konstnärerna Ernst Ludwig Kirchner, Erich Heckel och Karl Schmidt-Rottluff. Namnet Die Brücke symboliserade förbindelsen mellan människans nu och hennes hopp. Die Brücke inspirerades av van Gogh och Munch och var den första expressionistiska konstnärsgruppen i Tyskland.
Öppet tis kl 12-17, ons 12-19, tors-fre 12-17, lör-sön 12-16.
Konstnärskvartettens samutställning, där måleri och skulpturer möts, har tidigare visats vid konsthallen i Örebro och när de fyra tillfrågade chefen för Norrtälje Konsthall, Daniel Werkmäster, var denne inte sen att tacka ja. – Jag nappade på erbjudandet direkt, säger Daniel Werkmäster och fortsätter: – Det finns en allmän tendens i vårt samhälle i dag att det är de enkla berättelserna som efterfrågas. Jag känner att den här utställningen är viktig eftersom det finns så många dimensioner och bottnar i den. Man måste kunna ge sig tid åt att ägna sig åt mer komplexa berättelser, och fundera över hur de berättas.
Utställningen där de olika temperamenten möts och hakar i varandra bjuder på motstridiga förnimmelser; det är på en gång kittlande lekfullt och glädjerikt, oroväckande och irriterande på samma gång. Konstnärskollektivet vill gå på tvärs med konst i konventionell mening och vill få oss att ifrågasätta invanda föreställningar om exempelvis manligt och kvinnligt.
I en av Leif Holmstrands installationer syns en manskropp iförd babyrosa stickad långklänning och stickad volangprydd huva, som Holmstrand stickat för egen hand – liksom nyss nämnda garnskulpturer. Fluorescerande ljus flödar fläckvis och skimrande över Nichlas Winmalms oljemålningar, likt ett artificiellt norrsken. Inskolad i de gamla mästarnas tekniker har han så småningom hittat fram till sitt eget speciella avtryck. Inte sällan utgår han från stillbilder från filmer, berättar han medan vi går runt i konsthallen. – Många frågar om jag använder självlysande färger men det gör jag inte, det handlar om gamla tekniker då man målar lager på lager och som jag använder på ett nytt sätt för att få fram effekterna, säger Nichlas Winmalm.
Samma färgrikedom finns i Anders Romares akvareller med gåtfullt ödsliga landskap och i Sofie Arfwidsons expressionistiska collage i blandteknik finns en djärvhet i både färgval och uttryck. – Hon är helt orädd, det kan man se i hennes fria penselföring. Hon påminner lite om Chagall också, konstaterar Daniel Werkmäster.
