Redan i slutet av 90-talet började Lacke etablera sitt namn lokalt i Åkersberga. Strukturerat och målmedvetet byggde han succesivt upp en fungerande infrastruktur som kom att bära de praktiska delarna av hans konstnärskap. Som en av initiativtagarna till ”The Ghetto Gallery” blev hans lokala förankring allt starkare och hans verk spreds med tiden till samlare över hela världen. Idag driver han ”Galleri Lacke” i Åkersberga. Så vem är egentligen denne ”Tomas Lacke” alla pratar om?
Bathos II
Lackes bakgrund kan i grova termer beskrivas som sekulär arbetarklass, långt ifrån den kulturella eliten i Stockholms innerstad. Med en tystllåten, artig personlighet samt nyss nämda bakgrund har kontrasten till hans dramatiska, ibland religiöst influerade verk varit iögonfallande. Den stilmässiga brytningen i hans konstnärliga karriär(som jag beskriver längre ner i texten) kom samtidigt med hans relativt nyblivna faderskap. Den kärlek en förälder känner till sitt barn kan också förändra ett konstnärskap fundamentalt. Medan Tomas lever sitt vardagsliv med blöjor, barndop och husmanskost har hans konst blivit allt mer efterfrågad. Så hur har en vanlig arbetarkille på egen maskin kunnat åstakomma detta?
Konstnärligt har Lacke utforskat olika stilar och tekniker. Detta brukar vara ett kännetecken på konstnärer med fokus på teknisk och innehållsmässig utvecklig. I början av sitt konstnärskap jobbade han med en mörkare form av popkonst vars estetiska koppling till vissa sektioner inom serietidningsvärlden blev lite av en stilbildare för många kreatörer i Stockholmsområdet. Inte sällan integrerades en religiös symbolism med referenser till skuld, skam och ånger. Hela tiden med influenser av streetart. I denna period producerade han även flertalet tolkningar av nutidens popikoner, både levande och döda.
Med tiden förändrades Lackes verk och kontrasten mellan den gamla och nya Lacke blev uppenbar med kollektionen ”The children crusade”. Det streetartinfluerande bildspråket hade fått ge vika för figurativt oljemåleri i svartvita kulörer med betoning på grått. Motiven var barn i lätt dystopiska miljöer. Mellan raderna kunde man läsa mediekritik och en rädsla för framtiden. Parallellt med detta kom även skulpturerna och installationerna, vars innehåll var besläktat med ”The Children Crusade”. Lacke som vid det här laget var ett känt namn i Stockholmsområdet förvirrade publiken något med dessa tvära kast och kollektionen fick till en början ett intresserat men avvaktande mottagande.
Hem & Villamässan 2013 var lite av Lackes kommersiella genombrott. Där presenterade han kollektionen ”At The Gate” med stöd av visuellt performance och livemåleri. Verken var även denna gång figurativa med ett begränsat färgspråk. Närbilder på estetiskt tilltalande men förvridna ansikten och spektakulära skulpturer fick publiken att flockas kring hans monter. Kön var lång när verken, inramade i rostiga stålramar och strödda med glassplitter, fick nya ägare. Sen dess har inget varit sig likt och vi väntar med spänning på vad Lacke kommer att servera oss i framtiden.Man kan spekulera i kärnan av Lackes konstnärliga gärnging. Låt mig därför avsluta texten med ett citat från objektet själv: ”Livet är en tävling hela vägen till dödsbädden, där man inser att det inte fanns något pris (Lacke 2013)” .
Mikael Altersten
Länk till galleri: http://www.svenskakonstnarer.se/galleri/lacke
Mikael Altersten, Skribent, konstnär och driftansvarig på Galleri Lacke
