Vid Källbyås en knapp mil öster om Lidköping vid väg nr. 44 står två stora runstenar. Alla som åkt den vägen har säkert sett dem.
På den ena stenen kan man se en stor figur, den är ca 3 meter hög. Den väcker ens nyfikenhet. Man vill veta mer! Varför ser stenen ut som den gör? Vem är figuren? Frågorna och funderingarna är många?
Den är från 1000-talet eller tidigare.
Runinskrift: ”Styrlakr/Styrlaugr satte denna sten efter Kaur, sin fader”.
(Det påstås att Kaur betyder mannen med det långa, lockiga vighåret).
I ”Historia om de nordiska folken. ” År 1555 nämnde Olaus Magnus tre stenar. Citat: …. om man reser till en landsförsamling som heter Kelby. Där finner man nämligen vid ett vägskäl tre ofantliga stenar…..
Två försvann! Den sten som stod kvar av de tre ursprungliga är den med korsbild.
Men så hittade man en av de försvunna stenarna. Den låg som spång över Skälvum – bäcken. På uppdrag av Magnus Gabriel De la Gardi år 1669 flyttade man den stenen. Det fodrades 20 par oxar för att dra den på plats där de trodde den stått. Men det visade sig att det var fel sten. Stubben på platsen var av röd kalsten, medan stenen som forslades dit var av grå sandsten. Men nu står den där! Vem är då figuren? Det är nog ingen som vet! Eller kanske ändå!
En del tror att det är bara halva stenen vi ser. Om vi hittar den andra halvan får vi se en liknade figur vänd mot mannen och den figuren kan vara en kvinna. De är sammanknutna symboliskt med ett äktenskapsband. Alltså ett bröllop.
Andra tror att det är en jätte, Sigurd Fafnesbane, en munk eller en Gryl. Enligt beskrivningar från Färöarna brukar Grylen uppträda under viss tid på året mumlande, entonigt sjungande, dansande eller springande runt på åkrarna stönande eller brölande och klagande.
Det också vara en av de keltiska gudarna.
En av de större gudarna är ”Den behornade Cernunnos”. Den vise och åldrade men fortfarande mäktige Kronhjortsguden, som är herre över alla djur, och som avbildas med hjorthorn på huvudet. Om midjan en mytisk orm som skärp med gumse huvud i ena änden som han svingar.
Galliska statyer framställer honom som en överflödets Gud som häller pengar ur en börs.
Cernunnos var troligen också en viktig stamgud.
Är det han som är avbildad på Skälvumstenen? Då börjar det bli mycket intressant historiskt.
Figuren har jag målat i skalenlig storlek. Man kan se vävda eller knutna ylleband, som var modernt på 1000-talet. Ju fler dess bättre. Eller är skärpet gjort av en orm som det beskrivs i de keltiska gudaberättelserna? Skjortan är av linne. Hosorna av läder. Hjorthornet sitter fast på en mössa och mössan är av läder. Materialet som jag gjort den spännande figuren av är textil och allmogefärg. Vid sidan av de imponerande runstenarna finns här också ett gravfält från yngre järnålder.
Källor:
- Historia om de nordiska folken. År 1555. Av Olaus Magnus.
- Landet söder om Vänern av Bengt Råsled.
- Keltiska sagor och myter. Text Anne Ross
