En kall februaridag för 200 år sedan föddes Charles John Dickens i Landport vid Portsmouth i England.
Fadern var skrivare i marinen. Föräldrarna var fattiga och ägnade den begåvade sonen alltför liten omvårdnad, så att hans skolunderbyggnad blev bristfällig.
1821 bosatte sig familjen i London där fadern blev skuldsatt och kom på gäldstuga.
Charles, som nu måste försörja sig själv, genomlevde några år av hårt lidande.
Han var en tid anställd vid en blanksmörjfabrik men fick 1827 plats som skrivare på ett advokatkontor. Där lärde han sig själv stenografi och sökte bättra på sin skolundervisning.
I slutet av 1828 blev han referent i ett av Londons rättegångsverk samt 1831 även vid en tidning.
Först 1834 blev han emellertid anställd vid Whigtidningen ” Morning chronicle”. Därmed började hans litterära bana.
Den 1 januari 1834 trycktes i ”The old monthly magazine” hans första skiss, Mr Minns and his Cusin.
På sina ständiga resor för tidningen i dess gamla diligenser, vilket han sedan så pittoreskt beskrivit, utvecklade hans sitt medfödda sinne för humor och observation.
Redan under åren 1835-36 kunde han i två volymer samla sina första skisser, ”Sketches”, under pseudonymen BOZ, som han sedan ofta använde, (ursprungligen ett smeknamn i familjen för yngre broder).
1836 ingick han äktenskap med sin redaktörs dotter, Catherine Hogarth, ett äktenskap som inte blev lyckligt, utan slutade med en vänskaplig skilsmässa 1858.
I slutet av 1837 skrev han klart ”Picwickklubbens efterlämnade papper”. I detta geniala och ännu lika ungdomsfriska arbete förnyade Dickens den humoristiska romanen, som Fielding och Smallett grundade under 1700-talet. Från och med utgivande av denna roman (den utkom liksom de flesta följande av hans romaner i periodiska häften), och ett trettiotalt år framåt åtnjöt Dickens en popularitet som ingen annan engelsk författare.
År1838 kom hans stora melodramatiska och dystra roman Oliver Twist en i kraftiga drag utförd teckning av de lägsta samhällsklassernas nöd och elände, öppnandet av hans sociala romaner.
”I Nicholas Nickelbys levnad och äventyr”, förenade Dickens för första gången det komiska och det spännande elementet, som sedan blev typen för hans längre berättelser, i vilka feberaktig patos eller hemlighetsfull fara ständigt omväxlande med rent farsartade scener eller beskrivningar. I detta arbete angrep han det engelska undervisningsväsendet.
År 1841 inbjöds Dickens att besöka Edinburgh, då ännu inte fyllda 30 år. Där mottogs han med stora hedersbetygelser och utnämndes till heders medborgare.
De sista åren hade slitit på hans hälsa, genom att resa omkring och offentligt uppläsa sina arbeten. Som Dickens var en framstående talare och skicklig skådespelare var dessa tillställningar ytterst välbesökta. De entusiastiska applåder, som överallt hälsade honom, blev slutligen en nödvändighet för hans lycka. Dessutom betalades de med oerhörda summor.
Det finns ett sådan ödeskänsla för de fattiga och lidande i hans arbete att vi ovillkorligen rycks med av hans framställningar. Hans stora förmåga att åskådligt framställa yttre egendomligheter. såsom skildrande av Londonlivet är han i mångt och mycket oöverträffad.
Charles John Dickens dog den 9 juni 1870 på Gadshill place, nära Rochester. Han ligger begravd i Westminster Abbey.
