Genom de stora förändringarna i det ryska politiska och ekonomiska systemet som skedde på 1990- och 2000-talen transformerades den gamla sovjetiska välfärden i grunden. Men när 20-årsjubileet av Sovjetunionens fall firas i slutet av året är fortfarande arvet av det gamla närvarande; i institutionella arrangemang, värderingar och övertygelser.
Detta visar Elena Iarskaia-Smirnovas i sin avhandling vid Göteborgs universitet, i vilken hon studerat Sovjetarv och samtida utmaningar i rysk välfärdspolitik ur ett klass- och könsperspektiv.
– Fortfarande bär många ryssar på en idealiserad bild av socialistisk välfärd, trots att det gamla sovjetiska välfärdssystemet var övercentraliserat, med en strikt hierarki och service helt i statens regi, säger Elena Iarskaia-Smirnova.
– Detta stämde väl med gamla paternalistiska attityder men ledde till apati och passivitet.
Den nya välfärdspolitiken i dagens Ryssland har inneburit att socialt arbete, det vill säga anställningar inom bland annat socialtjänst, har etablerats som en profession samtidigt som det har skapats nya tjänster inom området.
Men politiken har även bland annat lett till en nedgång i antal platser inom barnomsorgen. Detta som en följd av att företag privatiserats. Vilket i sin tur har ökat bördan för familjer och minskat självständigheten för kvinnor. Välfärdshierarkier har ökat snarare än minskat när en generell välfärd övergått i en behovsprövad välfärd. Låginkomstföräldrar har hamnat under statens kontroll och fastnat i en utsatt situation. Något som drabbat familjer med barn med funktionshinder särskilt hårt.
– För socialarbetarna kännetecknas dagens situation av en klyfta mellan utbildning och praktik. Och det finns en brist på kritisk självreflektion bland dem som arbetar i yrket, säger Elena Iarskaia-Smirnova.
Men det finns även tecken på förändringar. En del familjer hittar sätt att vända utvecklingen. Och enligt Elena Iarskaia-Smironva har socialarbetare gradvis börjar tillägna sig ny kunskap och nya färdigheter. Insikter som gör att socialarbetarna kan komma att bidra till social förändring på ett demokratiskt och jämställt sätt, snarare än att följa den gamla paternalistiska modellen av tänkande och praktiserande.
– För att ta socialt arbete ytterligare steg behöver ett kritiskt och holistiskt synsätt utvecklas, de professionella i yrket behöver bli mer självreflekterande och få ett större självförtroende som gör att de kan ställa andra krav på dem som utnyttjar omsorgen, säger Elena Iarskaia-Smironva.
