Vad betyder miljön på ett sjukhus för våra möjligheter till rehabilitering? Ny forskning från Göteborgs universitet om rummets inverkan på våra hjärnor visar att genomtänkt arkitektur, design och sinnesstimulans ökar patienters möjligheter att återhämta sig både fysiskt och psykiskt. Med digitala textilier och rum som påverkar alla sinnen, kan rehabiliteringen bli effektivare och vårdtiderna kortas.
Kristina Sahlqvist har i ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt tittat på hur sjukvården utifrån kunskaper om hjärnans återhämtning kan skapa bättre miljöer för rehabilitering.
– Vi vill öka vårdtagarnas deltagande i sin egen rehabilitering och som sidoeffekt kan det också ge dem ökat självförtroende, säger Kristina Sahlqvist, inredningsarkitekt och forskare vid HDK, Göteborgs universitet.
I projektet har man tagit tillvara en hel vårdavdelnings kompetens och neurologer, rehabiliteringsläkare, sjuksköterskor, psykologer, arbetsterapeuter och sjukgymnaster har medverkat. Resultatet har blivit en konceptuell lösning för hur en optimal rehabiliteringsavdelning bör vara uppbyggd.
– I vårt koncept ges avdelningen till exempel ett rumsligt hjärta där patienter och anhöriga skulle kunna laga mat och äta tillsammans, vilket ger ett mer avdramatiserat sätt att umgås med sina närmaste i sjukhusmiljö, säger Kristina Sahlqvist.
Parallellt med forskningsarbetet har hon tillsammans med en designer och forskare på Textilhögskolan i Borås också bedrivit ett konstnärligt utvecklingsarbete där de redesignat möbler, utvecklat greppvänliga koppar och bestick och använt sig av Smart Textiles – teknikbärande textilier. I konceptet finns stolar och bord, en pläd och en muff med inbyggd värme, en kofta med inbyggda högtalare och ett mjukt armband som samtidigt utgör en fjärrkontroll.
För att kunna mäta och testa forskningsteorierna kommer ett intensivvårdsrum med ”multimodal stimulans”, där alla sinnen påverkas, att byggas upp vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset. I arbetet medverkar en arkitekt, läkare, sjukhuspersonal, musiker, en designer, en akustiker och en kognitionsvetare. För att kunna se vad miljön kan ge för resultat i praktiken tar forskarna i sin studie med hela den sociala situationen för patient, personal och anhöriga.
Det finns också andra intressanta grepp inom området neuroarkitektur, där man till exempel kan påverka förmågan att lära in med hjälp av rumsliga uttryck. Dessa används idag främst i skolmiljö, men skulle också kunna överföras på de äldsta.
– Man kan fråga sig varför det finns så många pedagogiska modeller för förskolebarn, men så få för äldre människor? Många äldre behöver en betydligt mer stimulerande miljö än de har idag, säger Kristina Sahlqvist.
