Lars Lönnroth har följt Tomas Tranströmer som poet sedan debuten 1954 och känner honom dessutom sedan ungdomen.
– Tranströmer är nästan en slags helgonliknande gestalt, han är egendomligt ädel – något som hans poesi speglar, säger Lars Lönnroth
Det är framförallt Tomas Tranströmers bildspråk som gör honom till stor diktare, vilket också medför att han är lätt att översätta – hans böcker har översatts till inte mindre än 50 språk. Detta tror Lars Lönnroth är en avgörande faktor för att en svensk författare tilldelas nobelpriset – Tranströmer är helt enkelt så pass känd utomlands att beslutet inte kan ses som så kontroversiellt, exempelvis som när Harry Martinsson fick priset år 1974.
1990 drabbades Tranströmer av en stroke, vilket gör att han inte längre kan prata mer än några ord.
– Hans fru är dock mycket bra på att tolka vad han vill säga, säger Lars Lönnroth, och tror att det blir hon som kommer att föra hans talan på Nobeldagen den 10 december.
Tomas Tranströmer har varit tippad som nobelpristagare i litteratur i många år och har nu äntligen tilldelats världens största litteraturpris. Lars Lönnroth konstaterar kort och gott:
Louise Quistgaard
Informatör
Tomas Tranströmer föddes i Stockholm 1931 som son till Gösta Tranströmer, redaktör, och Helmy, född Westerberg. Föräldrarna skildes när han var barn, och därefter träffade han inte sin far så ofta. Modern, som var dotter till en lots, försörjde familjen genom att arbeta som lärarinna på Östermalm i Stockholm. De bodde i en tvårumslägenhet på Folkungagatan 57 på Södermalm. Somrarna tillbringade de ute i skärgården, på Runmarö, som Tranströmer återkommer till i sin diktning. Hans intresse för vetenskaper och konstärligt utövande vaknade tidigt, och påverkades av hans vistelser i skärgården.
Efter studentexamen vid Södra Latin, inskrevs Tranströmer vid Stockholms universitet där han läste litteraturhistoria med poetik, och tog fil.kand. 1956. Vid sidan av detta tog han yrkesexamen som psykolog. Året efter examen, 1957, anställdes han vid Stockholms universitets psykotekniska institution. Under 1960-talet var han verksam som fängelsepsykolog och kurator vid en anstalt för unga kriminella i Roxtuna i Linköpings kommun. Därefter var han från 1980 verksam som psykolog vid Arbetsmarknadsinstitutet i Västerås.
Tranströmer kom redan vid sin debut med 17 dikter 1954 att hyllas som ett ungt geni, och trots visst mothugg har han byggt upp ett anseende som en av Sveriges mest respekterade och översatta moderna poeter, med ett djupt egenartat bildspråk. Under 1970- och 1980-talet var han tidvis en flitig uppläsare av sina egna verk.
Tranströmer drabbades under tidigt 1990-tal av en stroke som ledde till förlamning av höger sida och som även drabbade språkcentrum.[4] Han är en begåvad pianist, och hans dikter refererar ibland både till pianospel och till musik, både klassisk musik och jazz. Vid de få framträdanden Tranströmer gjort efter sin stroke spelar han ofta vänsterhandsstycken. Skådespelaren Krister Henriksson läser ibland Tranströmers dikter vid dessa tillfällen. Även Lena Endre har uppträtt tillsammans med Tranströmer.
Tranströmer gifte sig 1958 med Monica Bladh. Sopranen Emma Tranströmer är deras dotter. Till hans 80-årsdag gav dottern ut skivan Dagsmeja med hans tonsatta dikter.
Tomas Tranströmer räknas till de så kallade femtiotalspoeterna, med Lars Forssell och Östen Sjöstrand. Under 1950-talet blev lyriken åter på modet, och årtiondet räknas som ingången till senmodernismen. I sin debutsamling 17 dikter, som var 1950-talets mest omtalade författardebut, återinförde Tranströmer den bundna versen.
Tranströmers poetiska stil beskrivs ofta som vardaglig, men med det mystiska ständigt närvarande förmedlat med ett komplicerad slag av naturlyrik. Detta det mystiska i tillvaron framträder främst i och med Tranströmers ”självlysande metaforer” vilka öppnar passager till ”en annan tillvaro”. Vad en annan tillvaro innebär i Tranströmers diktning finns det inget entydigt svar på, men de flesta uttolkare är överens om att där ytterst kan anas en religiös storhet, i likhet med den religiösa vändningen hos författare i hans generation, som Majken Johansson, Bo Setterlind, Östen Sjöstrand och Birgitta Trotzig. Denna religiösa storhet träder hos Tranströmer fram genom närmanden i den mänskliga drömmen och den svenska naturen, och det är främst i dessa miljöer som poetens laddade metaforer slår ut i sin fulla styrka: ”själen / skavde mot landskapet så som en båt / skaver mot bryggan” (ur ”Ansikte mot ansikte”, Den halvfärdiga himlen), ”Vaken i mörkret hör man / stjärnbilderna stampa i sina spiltor / högt över trädet” (ur ”Storm”, 17 dikter). Tranströmer anses vara en stor stilist, känd för att kunna uttrycka en komplex stämning, i endast några enkla meningar.
Tranströmer är nära vän med den amerikanska poeten och norskättlingen Robert Bly. De båda poeterna har inte bara översatt varandra till respektive modersmål, utan även under en lång period haft en intensiv brevkorrespondens. Den senare har givits ut i boken Air Mail, som även är titeln på en av Tranströmers dikter från diktsamlingen För levande och döda, från 1989. Tranströmer har introducerats på nederländska av den kände prosaförfattaren och diktaren Bernlef.
Tranströmers skapande är sedan hjärnblödningen förknippat med stora svårigheter, något han bearbetar i Sorgegondolen och Den stora gåtan. På grund av den ansträngning som krävs för att producera de långa dikter som annars brukar karakterisera Tranströmer har han alltmer gått över till haikuns korta form.
Många nutida tonsättare har inspirerats av Tranströmers poesi och tonsatt hans texter. Bland dessa märks Daniel Börtz, Csaba Deak, Lars Edlund, Anders Eliasson, Hans Gefors, Werner Wolf Glaser, Thomas Jennefelt, Johannes Johansson, Maurice Karkoff, Erland von Koch, Arne Mellnäs, Georg Riedel, Magnus F Andersson, Sven-David Sandström, Daniel Stagno och Benjamin Staern.[7]
Tranströmer tilldelades Nobelpriset i litteratur år 2011 med motiveringen ”för att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga”.
Bibliografi
- 17 dikter, diktsamling, 1954
- Hemligheter på vägen, diktsamling, 1958
- Den halvfärdiga himlen, diktsamling, 1962
- Klanger och spår, diktsamling, 1966
- Kvartett, 1967 (samlingsvolym med de fyra tidigare diktsamlingarna)
- Mörkerseende, diktsamling, 1970
- Stigar, diktsamling, 1973
- Östersjöar, diktsamling, 1974
- Sanningsbarriären, diktsamling, 1978
- Dikter 1954-78, 1979 (ingår i serien ”Den svenska lyriken”)
- PS, diktsamling, 1980 (bibliofiltryck, ej i bokhandeln)
- Det vilda torget, diktsamling, 1983
- Dikter, 1984 (pocketutgåva)
- För levande och döda, diktsamling, 1989
- Dikter. Från ”17 dikter” till ”För levande och döda”, 1990 (pocketutgåva, även 1997)
- Minnena ser mig, 1993, självbiografi
- Sorgegondolen, diktsamling, 1996
- Fängelse : nio haikudikter från Hällby ungdomsfängelse (1959), diktsamling, 2001
- Air Mail. Brev 1964–1990, brevväxling mellan Tomas Tranströmer och Robert Bly, 2001
- Den stora gåtan, diktsamling, 2004.
