På mitt sängbord ligger boken ”Resor i skriptoriet” av Paul Auster. I boken träffas karaktärerna från hans tidigare romaner. Vilken idé. Bara själva idén gjorde att jag genast skaffade boken när jag hörde talas om den, vilket var helt nyligen.
Paul Auster är en intressant författare. Hans böcker har en fenomenal förmåga att hela tiden dra undan golvet under fötterna på en och bör därför avnjutas i lagom doser. Just när man tycker att man fått grepp om någon av hans romanfigurer eller om själva historien så vänder han upp och ner på allt. På 1990-talet läste jag ”New York-Trilogin”, det verk som gjorde att han slog igenom på allvar. Minns fortfarande spänningen, nyfikenheten och den gungande känslan av osäkerhet om vad som verkligen var verkligt i romanerna – och inte minst vem som egentligen var vem.
Jag hade bara hunnit läsa 11 sidor av Paul Austers ”Resor i skriptoriet” när jag fick veta att den store författaren skulle komma till Stockholm. Hans framförande på Kulturhuset var slutsålt, men han skulle signera böcker i pocketbokhandeln vid Plattan. Jag lade hans bok åt sidan och bestämde mig för att vänta med att läsa vidare tills jag fått en chans att möta honom.
På signeringsdagen var jag i bokhandeln i god tid. Lokalen är inte stor. Jag betalade mitt exemplar av ”Osynlig”, ett förtida släpp av boken i pocket. Pocketböcker är behändiga. De går lätt ner i väskan eller fickan, gör det lätt att alltid ha en bok med sig. Jag strosade runt i butiken, plockade bland böcker, läste baksidestexter.
Plötsligt bildade några personer kö vid signeringsbordet, vi övriga ställde oss raskt efter. Kön blev allt längre. Den ringlade genom butiken, ut genom dörren, över Plattan bort mot tunnelbanan. Boksigneringar vid jultid är annorlunda. Då är stämningen hektisk, människor knuffas och trampar otåligt i kön, ivriga att skynda vidare till nästa julklappsinköp. Men den här sköna vårdagen i maj var inte så. En liten stund innan den store författaren skulle anlända stegade två storvuxna väktare in i den lilla bokhandeln redo att bringa ordning. De hade sett den långa kön utanför och behövde kolla läget. De möttes av en stillsam kö av läsande eller lågmält småpratande Paul Auster-fans, väntande på att få träffa den store författaren och få sina böcker signerade. Det behövdes inga väktare.
En författare som fått mig att förtjust undra hur man kan komma på att skriva så där. Hans böcker är spännande, de är fyllda av sökande efter identiteter, av slumpvisa sammanträffanden och tillfälligheter. De skildrar livet som ett stort oöverblickbart drama.Så kom Paul Auster. Jag fick min bok signerad. Ett kort möte, men det var ändå speciellt att stå öga mot öga med den författare som skapat så mycket turbulens i mitt läsande jag.
