Heter Cicily Elenor Bäckström är född i Sollefteå i det fagra Ådalen, en trakt som lockat konstnärer sedan urminnes tider. Har bott på många platser i Sverige men kände en längtan till min egen bygd och bor nu i mitt barndomshus och har precis fått min atelje klar ute på tomten. Här inne i min målarlya blir världen utanför märkligt avlägsen och på något vis genomskinligt tunn.
Här kan jag också skriva i lugn och ro på min novellsamling som förhoppningsvis kommer att bli klar någon gång framöver. Berättelserna har sin grund i en släktforskning vars innehåll kräver mer än bara namn och årtal och jag diktar och tar min fantasi till hjälp för att föra handlingen framåt.
Dessutom är heminredning mitt stora intresse, vilket innebär, att jag baxar och flyttar möblerna till nya ställen i huset och har hejdlöst roligt under tiden. Dessutom måste mina två ögonstenar, pudelpojkarna Dino och Morris, badas, blåsas, kardas och kammas och till belöning får jag HUNDrafallt igen av blöta pussar och lojal vänskap.
Utmaningar sporrar mig och många gånger i livet har jag kastat mig ut i okända vatten, bara av ren nyfikenhet. Det har gett mig erfarenheter både goda och dåliga, men jag har ingenting att ångra.
Började måla mer på allvar under 90-talet. Fann att akrylfärger och ”ickeföreställande” passade mig bäst. Målandet fångade mig helt och det blev många, långa timmar i köket i Uddevalla. Hela lägenheten kryllade av bilder och jag tog mig modet att skicka in några av alstren till Liljewalchs Vårsalong 1995, samtidigt till Göteborgs Konsthalls Decembersalong och Bohusläns Museums Vintersalong, alla jurybedömda. Blev antagen till samtliga och tog detta som ett tecken på, att jag inte var helt ute på villovägar.
När jag målar vill jag experimentera, söker nya sätt och nya redskap att arbeta med, gör aldrig om ett motiv utan försöker förnya mig gång på gång. Att måla abstrakt ger mig möjlighet, som jag ser det, att fånga en ide i flykten just då, exakt då. En reporter skrev om mitt måleri nyligen, att han upplevde det, som om det fanns fyra olika konstnärer i min utställning. Man kan se det som en brist eller en tillgång, själv inordnar jag mig i ledet och konstaterar, att det är så jag fungerar. Vissa gemensamma nämnare kan man ändå känna igen i mina bilder – klara mättade färger, svepande linjer, struktur och rörelse och om jag kan förmedla min energi till betraktaren, har jag nått dit jag strävar.
Inviter från utlandet kommer då och då. Till Biennalen i Florens 2011 bidrar jag med fyra verk och förberedelserna pågår för fullt, en kulturupplevelse jag med förväntan ser fram emot.
