Detta är en artikel om Anne-Marie Djurfors och hennes måleri utformad som en intervju och samtal om hennes konst.
Bakgrund
Hon är bosatt och verksam i Stockholm och utbildad vid Konstfack i Stockholm, men det började långt tidigare. I tioårsåldern under tiden i Landskrona fick hon av en förstående mor både tillgång, frihet och möjlighet att utveckla sin fantasi och kreativitet med hjälp av målarfärgerna och formernas rytm. Det tände hennes utveckling och sedan dess så är det nödvändiga, det är att måla och gestalta.
Anne-Marie kom redan i unga år ut i arbetslivet i Örebro och arbetade med deko-rationsmåleri och reklam. Hon lärde sig kalligrafin och att texta med noggrannhet samt att med skärpa avbilda personer och förebilder. Ett familjeliv med barn tog dock över när den nya familjen bröt upp och emigrerade till i Kanada. Arbetet inom reklam fortsatte i det nya landet, men längtan efter att utvecklas inom det konstnärliga yrket gick inte att undertrycka. Anne-Marie började studera måleri vid University of Alberta, Edmonton, Kanada. Efter några år kom hon och sonen Thomas tillbaka till Sverige där hon fortsatte sin utbildning vid Konstfack i Stockholm med examen 1977.
Det blev en intensiv tid på Konstfack. Hon var ofta först på plats i sitt målarbås och det hördes uppger lärare att hon hade kommit. Många penslar nöttes ut av ett kraftfullt och expressivt måleri. Några sa att hon med sitt måleri bildade skola. Sjuttiotalet var en politisk tid på skolan och i samhället. Man talade om brigadmåleri, men Anne-Marie valde sin egen väg där det viktigaste var kunskaper och att uttrycka sitt sätt i konsten. Kanske kan man säga att hennes tryckta serier av förmänskligande gorillor var ett bidrag till proteströrelsen. Studietiden avslutades med både stipendier från Konstfack och Stockholms Stads Hederspris. De närmaste tio åren efter studietiden erhöll hon stipendier med en viss regelbundenhet.
Utveckling
Anne-Maries fortsatta arbete har resulterat i en omfattande produktion. Resultaten har presenterats separat och i samlingsutställningar på museer, konsthallar, gallerier och konstföreningar runtom i Sverige och i utlandet. Hon finns representerad vid museer, statliga myndigheter genom Statens Konstråd, landsting och kommuner samt företag och samlare i Sverige, Kanada, Tyskland, USA och England. Arbetsresor har gått till många länder bland annat Italien, Frankrike, Tyskland, Skottland och England. Anne-Marie har även arbetat med TV produktion och som bildlärare.
Grunden var given, det svenska landskapet, tolkat i den svenska modernismens form med den nyansrika och mjuka palettens färgskala. Verkligheten finns alltid där för betraktaren att söka och finna. Anne-Marie har ett öga känsligt för jordens och växtlighetens färgskala. För den kunnige iakttagaren går det att avgöra om en landskapsbild är målad i Skåne, Öland eller Gotland såväl som i Stockholms skärgård.
Genom lövverket i de landskapsbilder som var målade från stranden med det stora blå utanför gled konstnärens öga. Hon formerade bilder med en mer eller mindre tydlig horisont. Dessa bilder formulerade hon nästan som ett skriftspråk med havets rytmiska liv i en alldeles egen abstrakt bildvärld. Men Anne-Maries blick sökte sig vidare, horisonten tonade bort och lämnade efter sig ett antal blåa målningar med sfären som tema.
Under denna mer blåa period skedde även en utveckling åt ett annat håll. Basen blev jordfärgerna i ett svävande tillstånd som ville de spränga ramarna i målningen. De hölls emellertid tillbaka av en kraftfull geometrisk form som exempelvis triangeln. Anne-Marie gestaltade även ett mer nära måleri. Det kunde kanske vara en skånsk by i en sammansmältning av huskroppar.
Från sjuttiotalets sista år till mitten av nittiotalet utvecklades olika nya eller kanske mer nygamla tekniker i hennes bilder. Det började med ett collage föreställande löst sammanfogade kroppsdelar monterade i ett skåp. Det blev en levande och synnerligen rörlig figur. Där fanns slående likheter med barocktidens skulpturer. Figuren går utanför sina ramar och det var ett tema som Anne-Marie skulle återkomma till. Målningen finns nu på Sundsvalls Museum. Andra för Anne-Marie nya tekniker var en flagga, skulptur i trä och målning på aluminium.
Flaggan ”Blå torso” är i storleken nära två gånger tre meter, olja på duk där vinden i Kiels hamn under tre månader hjälpt till att skapa ett unikt konstverk. Skulpturen ”Marias öga” finns nu i Mariestads Domkyrka och är en i kyrkorummet dynamiskt medverkande del. Målningen på aluminium i stort format med namnet ”Öppning” för placering i utomhusmiljö var också en ny utmaning och kom till att generera nya utvecklingsvägar.
Jag väljer att här presentera tre olika målningar som är representativa för Anne-Maries måleri.
Den första är ”Röd passage”. En manlig och en kvinnlig gestalt återges i målningen. De står mellan två ytor i det pulserande blodets röda färg. Det är Anne-Marie Djurfors bildtolkning av en känsloladdad relation. Två människor möts och går tillsammans genom livet. Sett ur ett annat perspektiv kan de röda väggarna stänga in dem i en trång passage och för någon framkallar de en klaustrofobisk känsla utan möjlighet att undkomma.
”Passage is about the power of being together”, yet, yet separate and the power of sharing the passages of life with another person. Så beskriver en samlare av Anne-Maries bilder hennes intryck.
Passagebilder utvecklas också med blåa sidor och olika figurativa motiv.
”Huvud”, är en serie av oljor, med delar av ”Passage”, som motiv. Människorna är lika, men ändå olika, det är förutsättningarna som skiljer dem åt. De lever på hoppet, ett slags hopp som de inte vet om det finns. Trots allt ser de kaxiga ut, alla ger ett självsäkert intryck. Så skriver Susanna Hellberg i Dagens Nyheter.
Den andra bilden i vår presentation är ”Spelrum”. I hennes målning kan man se figurer som aktivt samverkar i rummet men även spränger gränserna i sin strävan att nå ut till världen utanför.
”Anne-Marie Djurfors målningar bärs av ett konstruktivt tänkande – ett spel mellan former; förändringar, förskjutningar i deras möten, som ger bilden dynamisk rytm. Hon arbetar gärna kontrapunktiskt, ställer det arkitektoniska mot det organiska på ett sätt som skapar en formernas ständiga dialog. Kropp blir geometri eller vice versa i ett ständigt utbytbart rum. Det är det som ger spänningen i hennes bild. ”, skriver Stig Johansson i Svenska Dagbladet.
Samspelet mellan figurerna i bilden blir till en berättelse, som kan tolkas på flera olika sätt allt efter betraktarens sinnesstämning. Även på detta tema har Anne-Marie arbetat vidare med abstraherade relationsbilder.
Det tredje exemplet på hennes måleri är en olja på aluminium med titeln ”New York”. Hennes interiörer/exteriörer talar till oss om lekfullhet och öppenhet eller förtvivlan och katastrof. Kontrasten mellan den råa aluminiumytan och mångfalden klara färger skapar en spänning. Med en förankring i modernism går hon vidare i sin konstnärliga utveckling.
En sammanfattning
Rytm, lekfullhet och experiment är genomgående tema för mina målningar. Genom att flytta mönster och färgkombinationer och att blanda det organiska med det mer strukturerande uppstår nya konstellationer. Motiven beskriver ofta människan i sitt sökande efter livsutrymme, ljus och frihet. Trots alla risker att misslyckas så går det att gemensamt se ett ljus i mörkret. Att måla blir till ett sätt att leva. På detta sätt vill Anne-Marie sammanfatta sitt måleri julen 2010.
