Så långt jag kan minnas har jag alltid haft ett stort intresse för att skapa och måla. Jag är uppväxt långt ute på landet och detta har främjat kreativiteten i både lek och skapande.
De senaste 10-åren har detta tagit en extra skjuts framåt och nu har jag 4-5 utställningar om året.
Förutom mitt måleri har jag mitt lärarjobb på mellanstadiet i Sölvesborgs kommun.
Jag jobbar helst med akryl eftersom det torkar snabbt. Det är viktigt i mina bildframställningar då jag lägger på tunt med färg i lager på lager. De många lagren av färg gör att det bildas en skrovlig och grovkornig yta, en levande yta som ibland kan uppfattas som tredimensionell. Denna skrovliga yta får i kontrast möta det glansiga och skimrande guldet som i mina bilder symboliserar solen, ljuset och kraften. I bland hittar man i bilderna en bit järn rostig av tidens tand.
Naturen är min största inspirationskälla. Jag har bott i det lilla fiskeläget Hörvik i 30 år och kan se havet från mina fönster varje dag och kan inte sluta att fängslas av samspelet mellan himmel och hav. Det är då speciellt horisonten som fascinerar, mötet mellan himmel- hav och himmel-land. Vad finns borta vid horisonten? – På något sätt vill man bort dit. Det är spännande. Detta väcker min fantasi och nyfikenhet vad som kan finnas där. Det är också en symbol för tiden, att lyfta blicken och se framåt.
Hus är också något som man ofta finner i mina bilder. Ett fragment av en gammal skrovlig fasad kan trigga igång min fantasi och lust att skapa och efterhand växer det fram hus efter hus.
Jag känner själv att jag ofta lever i ett inre kreativt kaos men när jag kommer till målarduken strukturerar jag upp mina intryck som jag sen uttrycker i tydliga strama geometriska former. På så sätt försöker jag skapa lugn i mina bilder som oftast håller sig inom en dämpad jordnära färgskala.
Förutom mitt måleri gör jag fåglar i lera. Den första fågeln gjorde jag för över 10 år sedan. Den hade ett brunsvart huvud och en lång krokig näbb samt runda utstående ögon. På huvudet satt borst från en gammal sopkvast. Med det utseendet var det inte konstigt att den fick heta ”Ful”, vilket också är dubbelbottnat i och med att fågel i mina hemtrakter i Skåne kallas ful.
Så småningom utvecklades ytterligare en fågel, som fick vingar av tjärpapp, målade i klara färger. Nu var den inte så ful och ett par av de första fåglarna gjordes till ett brudpar. Sedan dess heter fåglarna med vingar ”Friare”. Dessutom har de ju vingar och känner sig kanske ibland lite friare.
Mina senaste utställningar i höst var i Malmö på Skånes konstförenings jurybedömda höstsalong och Hörby konstförenings höstsalong.
