Precis i tid till Kulturhuvudstadsåret Ruhr 2010 blev nybyggnationen av konstmuseet Folkwang i Essen klart. Okej, kanske inte helt klart, för även den gamla byggnaden fick en rejäl ansiktslyftning men här saknas än så länge konsten. Lokalerna står öde och tomma i väntan på att byggnaden ska acklimatisera sig till rätt temperatur och luftfuktighet innan man kan börja använda lokalerna för utställningar igen.
I den nya delen är det däremot fullt med liv och rörelse. Invigningsutställningen har fått den något kaxiga titeln ”Världens vackraste museum”. Ett citat hämtat från den amerikanska konsthistorikern Paul J. Sachs som 1932 besökte museet och fick då se en av Europas mest imponerande samlingar med tysk expressionism och fransk impressionism. Det var Karl Ernst Osthaus som 1902 grundade, vad som kom att bli en av sin tids främsta samlingar av internationell avantgardekonst med konstnärer som Matisse, Kandinsky, Chagall, Oskar Schlemmer, Otto Dix och många många flera. Som kontrast till de nyaste och djärvaste konstströmningarna från Europa ägnade sig Osthaus också åt att samla på sig en hel del äldre icke-europeisk konst från Afrika, Indien och Asien.
Men säg den lycka som varar, världens vackraste museum fick ett snöpligt slut när nazisterna tog makten i Tyskland och började sin utrensning av konst som man ogillade. Degenererad konst konfiskerades i mängder från privatpersoner och såldes till utländska intressenter, vilket i vår tid lett till långdragna och svåra juridiska processer när anhöriga krävt tillbaka verken. I fallet Folkwang, så skedde utrensningen däremot på helt lagliga vägar. Dåvarande museichefen Klaus Graf von Baudissin hade inga större betänkligheter att lämna ut 1400 verk ur samlingen till nazisterna, som sedan såldes allt till utländska intressenter på en auktion 1937. Efter kriget försökte den nya museiledningen att köpa tillbaka delar av samlingen men lyckade bara få tag i ett fåtal verk. ”Världens vackraste museum” är därför en historisk och unik utställning som består av ett urval av de främsta verken från den tidiga samlingen, som lånats in från museum runt om i världen. Det är därför inte så underligt att museet är proppfullt trots att det är en riktig solig och varm lördag i slutet av april. Busslaster med turister och essenbor köar för att se utställningen med vetskapen om att detta tillfälle bara kommer en gång i livet. Den som besöker utställningen kommer att mellan ryggarna på de otaliga besökarna att få syn på några av konsthistoriens främsta målningar gjorda av Kandinsky, Gaugin, van Gogh, Cezanne och Kirchner.
Tur i oturen kan man säga så räddades i alla fall konstverken undan förstörelse när de såldes till utländska köpare, men man kan inte låta bli att tänka på vad som hade hänt om samlingen fått vara intakt. Osthaus var tidigt ute med att köpa verk av Renoir, Cezanne och Signac och betraktas som en av pionjärerna och mecenaterna av modern konst. Och alla som samlar vet att det är helheten som är viktig, att kunna fylla upp luckorna och hitta godbitarna. Även om de enskilda verken fortfarande finns kvar utspridda på världens museum så saknas idag helhetsbilden av samlingen, som skulle ha kunnat visa oss ett brett tvärsnitt av det moderna måleriets födelse.
Trots att stora delar av samlingen spriddes vind för våg så fortsatte museet på 60-talet att samla på konst och har idag än en gång ett mycket spännande urval av konst från efterkrigstiden fram till idag. Konstnärer som Mark Rothko, Jackson Polock och Ad Reinhardt återfinns bredvid samtida konstnärer som, Jessica Stockholder och Simon Starling. De senare har museet haft stora separat utställningar med de senaste åren och i samband med dessa köpt in verk och installationer för att i samma anda och tradition som museet grundades i, fortsätta att utöka sina betydande samlingar. Folkwagen museum har dock mycket mer att erbjuda sina besökare än måleri, för här finns också stora samlingar av foto, grafik och affischer som fått egna avdelningar i det nya museibyggnaden. Men en soliga aprildag som den här är det i första hand för ”Världens vackraste museum” som folk vallfärdar till Folkwang museet i Essen.
