Fotograf, född 1918 i Stockholm. Hans föräldrar skilde sig 1924 och hans far var yrkesmilitär, vilket innebar ett kringflackande, mellan Stockholm, Boden, Eksjö och Göteborg och dessutom ett liv i två familjer. Hans far begick självmord efter en ridolycka 1934.
Året därpå så reser sonen Christer till Dresden första gången och till Norge, Finland, Tyskland och Danmark. Därefter åter till Berlin och sedan till Dresden för att studera konst för professor Waldemar Winkler. Han kom i konflikt med honom om Paul Klee och andra förbjudna konstnärer från Bauhaus. Han lämnar så Dresden och flyttar till Paris 1937, samt reser till Norge, Estland och Lettland. 1938 söker upp sin läromästare, den svenske konstnären Dick Beer, och besöker honom i Arles i södra Frankrike. Återvänder till Sverige och studerar måleri för Otte Sköld och Isaac Grünewald i Stockholm. 1939 gör han militärtjänsten i pansarvärnet och går frivilligt ut i Finska Vinterkriget 1941-1942. Därefter ansluter han sig till den Svenska Frivilligkåren, som kämpade mot tyskarna i Norge. Senare tjänstgör han för den norska motståndsrörelsen i Stockholm till krigsslutet 1945. Så ger han sig av till Tunis via Paris och Marseille.
1947-1956 är han bosatt i Paris och studerar vid Konstakademin och där upptäcker han storformats- kameran och förstår att den fotografiska bilden ger honom möjlighet att uttrycka sig på det sätt han önskat och sökt. Han gör en serie konstnärsporträtt och egna bilder som är mycket personliga. Han studerar också vid Konstakademierna i Florens och Faenza i Italien och antar artistnamnet Christer Christian. Skaffar sig en Leica och en Linhof kamera.
Han blir medlem i den tyska gruppen, Fotoform för subjektiv fotografi, ledd av Otto Steinert och deltar i utställningar med andra medlemmar av Fotoform i Europa och USA. 1954-1964 har han som arbetstema: Dödsbilder och gör filmen Ansikten i skugga, tillsammans med Peter Weiss. En 16 mm dokumentär, om stamgäster på ölkaféer i Gamla Stan i Stockholm.
Startar fotoundervisning vid Kursverksamheten på Stockholms Universitet. Och arbetar som guide på Riddarhuset.
1956-1964 lär han lär känna och fotograferar de transsexuella kring Place Blanche i Paris. Formulerar egna principer om den fotografiska bilden och myntar begrepp, som Det befintliga ljuset, Tagningsögonblicket och Personligt ansvar, när det gäller innehållet och användandet av hans bilder.
Han köper en ruin i Fox-Amphoux, i Provence 1958 och gör många resor mellan åren 1959-1965 till Spanien, med Lasse Söderberg och Frankrike, Indien och Kenya 1963. Japan 1961 Hiroshima, samt dec 1963-jan 1964 Tokyo, Los Angeles 1963 och New York dec 1965-jan 1966.
Han blir utnämnd till rektor för Fotoskolan i Stockholm, där han verkar mellan åren 1962-1974. Tillsammans med Tor-Ivan Odulf, som är ansvarig för Dokumentärfilmskolan, utbildar han över 1200 elever under denna tid. Många av dem är nu Skandinaviens ledande fotografer: Anders Petersen, Dawid, Bille August, Gunnar Smoliansky.
Han gör en resa till Berlin 1967, Moskva och Polen 1973.
1965 gör han huvudrollen i Rune Hassners och Jan Myrdals klassiska TV film MYGLAREN. Utställning på NK, Till minnet av mig själv, 1976-1977 Han arbetar med surrealistiska polaroidbilder i storformat. Anders Birkeland gör filmen, Till minnet av mig själv, en dokumentär om Strömholm.1984.
Hans son Joakim Strömholm gör ett porträtt av honom för TV 1990 till 1993 Blunda och se, som sändes i SVT tre gånger 1996.
Han arbetar framöver efter flera arbetsteman: 1964-1974. Verkligheten. 1974-1982. Privata Bilder.1982-1993. Tecken och Spår, samt 1993-1996 Golgata.
Han blev utnämnd av regeringen till professor i fotografi 1993.
Utmärkelse: Internationella Hasselbladspriset 1997.
1999-2000, planerar och påbörjar han boken, I befintligt ljus-ett fotografiskt testamente, som han fortsätter med året därpå och den 11 januari 2002 avlider han efter en längre tids sjukdom.
