4 oktober – 9 november 2008
Hans Wigerts separatutställning på galleri Lars Bohman håller en jämn och hög kvalitet. Måleriet är utfört med ett säkert handlag. Och inte undra på det, Wigert är en erfaren konstnär som debuterade redan 1965. Den klassiska gallerihängningen ger ett lågmält och återhållet intryck. Även färgskalan är återhållen utan att för den skull förlora spänning, för Wigert är en mästare på att kombinera olika uttryck.
Det är framförallt oljemåleriet som dominerar. Där skapar han kontraster genom att sammanföra impressionistiska återgivningar av typiskt svenska landskap med en uppsättning karaktärer i ett enkelt, nästintill navistiskt utförande. Och även om denna typ av måleri inte brukar tilltala mig, slås jag av hur väl Hans Wigert får dessa olika uttryck att samverka. Han skapar en spänning i bilden som får mig att stanna upp och studera den lite längre. Färgskalan är dov och återhållen och flera av karaktärerna återkommer i olika målningar. Många gånger är det konstnären själv tillsammans med olika sago- och naturväsen.
Bildkompositionen är stabil och motiven enkla men ändå precisa. Trots enkelheten är målningarna fyllda av symbolik och betydelse. Jag upplever dem som fönster som ger mig en glimt in i Wigerts personliga tankevärld. Men det är inga vilda fantasier han skrildrar, för trots inslagen av mystiska väsen känns det på hela taget väldigt jordnära. På ett mångtydigt sätt är det skildringar av livet, privata tankar eller känsloupplevelser med en ständigt stark koppling till naturen. Här finns inga konceptuella eller politiska budskap, för budskapet är inte riktat utåt. Istället är det det inre som särskådas. Men jag får inte intrycket att målet skulle vara att försöka deschiffrera det gåtfulla. Det är stämningen i bilden som står i centrum, betraktarens intryck och upplevelse och alla tankar som oundvikligen sätts i gång.
Wigerts utställning känns personlig, med speglingar av tankar och miljöer han ofta rör sig i. Trots detta blir den aldrig privat, utan håller sig på ett allmängiltigt plan. Här finns ingen omvärldsanalys eller framtidsvision, inga uppmaningar till förändringar eller något samhällsengagemang. Med vardaglig stillhet skildrar Wigert istället det mångfasetterade livet på ett jordnära vis.
Målningarna och teckningarna som visas på Lars Bohman är nyproducerade liksom katlogen Honungsslickaren som publiceras i samband med utställningen.
Om artikelförfattaren
Mia Zeeck är en frilansande curator och skribent. Hon är utbildad till curator vid Stockholms Universitet samt Konstfack och har bland annat arbetat på Moderna Museet, Konsthall C och Kulturhuset.
