Dom har gjort det igen! Just när jag lyckats glömma mina tidigare utgjutelser över Moderna Museets brist på modernitet överträffar dom mina värsta fördomar! Likt ett vitkalkat spöke ur det förgångnas skräpkammare dyker han åter upp i museets salar: Andy Warhol.
Den ”modernitet” man på museet än en gång marknadsför är den kommersialisering som likt boaormens dödskram tog sitt strypgrepp om konsten runt 1970-talet. När Andy Warhol gjorde sina beramade uttalanden om att hans bilder var bara yta, att ingenting fanns där under. Med sådana uttalanden som alibi tog den amerikanska kommersen över konstområdet och införde sina ”rationella produktionsmetoder” även där.
Att låta några sketna målare stå och gneta fram bilder med pensel och färger på en duk är ju löjligt! Nej, fram för tryck som en maskin snabbt kan spotta ut hur många exemplar som helst av! Fram för foton som det går att snabbt göra hur många kopior som helst av! Eller varför inte bara ställa fram en TV-apparat? Såna är ju folk så vana att glo på att de stannar ett tag oavsett vad som visas! Frågan är bara hur man ska kunna ta saftigt betalt för det konstverket…
För prissättningen bör absolut tas över från konstområdet, det är ju det som är det smarta med hela grejen! Det gäller bara att övertyga konstköparna om att dom maskinellt framspottade massprodukterna är lika mycket värda som den mest mödosamt framslitna målning. Där kan museerna vara till nytta! Kan man få in sina masstillverkade prylar där är dom legitimerade som Stor Konst!
Och museerna har villigt stått till tjänst, gamla hederliga Nationalmuseum tex. med en rent häpnadsväckande bredvillighet. Genom deras numera vidöppna svängdörrar har Absolut Vodka, Coca Cola och jag vet inte vilka travat in och ut, disignade massprodukter breder ut sig allt mer och Shopen För Diverse Skräp växer som en cancersvulst. Kommersens allra våtaste dröm är på god väg att förverkligas: Nationalmuseum förvandlat till ett varuhus!
Och (o-)Moderna Museet gnuggar händerna och plockar än en gång fram sin gamla luggslitna popkonst.
Mitt i denna orättvisa betraktelse vill jag framhålla att jag visst kan se vissa intressanta aspekter på Andy Warhols verksamhet. Framför allt den kreativa smältdegel han skapade med den våldsamma mixen av olika sorters människor och verksamheter samlade på ett och samma ställe. Men i hans bilder ser jag väldigt lite uttryck för den kreativiteten, de känns mest bara sterila, döda. Mer intressanta är då en del av hans (?) filmer där man får följa dessa udda människor med sin annorlunda sexualitet och sina annorlunda beteenden. Om det sen är konst eller inte får väl avgöras av dom allt färre som är intresserade av såna begreppsanalyser. Dom allra flesta är nog i dag helt nöjda med sin spontana instinktiva uppfattning om vad som är konst.
Men som sagt, ett spöke ur det förgångna är han, Andy Warhol. Och genom att än en gång återlansera honom målar Omoderna Museet ytterligare in sig i sitt hörn av tillbakablickande.
