Hur skall man skriva en text om konst som samtidigt hänger samman med julen? När man dessutom omsorgsfullt må beakta att en sådan text och framhållandet av julen kan verka stötande, uteslutande, hegemonisk eller rasistisk.
För att lösa alla dessa besvärliga problem på ett bräde fann jag den geniala tanken att uppmärksamma en ort som kännetecknas av öppenhet och framåtanda, nygotikens fäste, Eslöv. Samtidigt som man kanske kan säga att Eslöv är en typisk landsortsstad väjer man där inte alltid för mötet med samtidskonsten. Den andra Eslövsbiennalen, som ägde rum i år, gick inte helt spårlöst förbi.
Tänker man på jul, konst och Eslöv står året 1999 tindrande som en julstjärna i en bländande frostnatt. Kulturchefen Eva Hallberg hade då anlitat curatorn Jan Stene och därmed tillkom projektet Eslövs julsaga.
Jo, jag deltog i detta evenemang. Och det var en tämligen imponerande samling som kom till Eslöv: Christian Andersson, Jörgen Svensson, Ilona Huss Wallin, Johanna Billing, Anders Thorén, Elin Wikström, Stig Sjölund.
Mitt bidrag var att bygga en julgran av spillvirke på Föreningstorget. Den blev snabbt hetare än julglöggen. I det kyliga novemberslutet satte jag igång med benägen hjälp av curatorn själv. På ett par dagar restes en ”gran” i 4 etage, klättringsbar och försedd med tindrande juleljus.
Det publika granmottagandet blev uttalat kontroversiellt. Eslöv är en liten plats och de där boende hade aldrig tidigare fått ta ställning till ett ovanligt konstprojekt. Julgranen diskuterades livligt, för att inte säga ursinnigt, och det gav utslag i insändarspalterna. Budgeten för hela projektet var 105 000 kr. Som ofta sker i dylika sammanhang skrevs beloppet av upphetsade konstdebattörer ograverat över på Vilks: ”Priset 100 000 kr kan ses som plåster å såren för den dåliga kritik som Konstnären fått för sitt verk på Kullabergs natur”, anmärkte en insändare. Rubrikerna följde den gängse protestmanifestationen: ”Hur kan nämnden engagera Lars Vilks?”, ”Jag förstår inte ett barr”, ”Julgranen är en skymf”, ”Ryktet (Eslövs) blir ju inte bättre”.
Men det skulle komma mer dramatik. Först kom stormen den 1 december och fällde grannlåten. Men redan dagen därpå kunde ett mirakel utföras, granresningen i Eslöv.
Den återupprättade Julgran 2 fick endast en kortvarig frist. Trots betydande förstärkningsarbeten var den chanslös när den värsta stormen på 30 år drog in över Skåne den 3 december.
Det blev dock en tredje gran, modell ofällbar kompakt. Den stod tiden ut.
Numera har konstnär Vilks yrkesförbud i Eslöv.
