En 17-årig gosse kommer till Stockholm 1928.
Han kom från Halmstad.
Hans intresse i livet var, att få måla, men han blev anställd som banktjänsteman.
Han målade på sin fritid och börjar på allvar att måla 1934.
Autodidakt som han var.
Hans första målningar, som från St: Eriksbron, 1935 i Stockholm, var av traditionellt berättande slag, för att övergå till mer expressionistiska uttryck i Karlberg 1936. Hans måleri blir mer och mer likt Matisse sätt att måla, som i porträttet av hans hustru Lisa 1945 och ett självporträtt. I ett porträtt av Faster Ida och Ksae 1947 är han kubistisk och hans målningar påminner om Picassos.
Han får tillfälle att resa ner till Paris 1948 och där gå i lära hos Fernand Léger. Hela hans själ blir upptagen av alla nya intryck.
Han möter influenser från Piet Mondrian, Wassily Kandinsky, Kasimir Malewitsch och Victor Vasarely. Suprematism, syntetism, konkretism, neoplastisism och det realistiska manifestet.
Han blir mer och mer abstrakt i sitt måleri med Esta och Kompositioner1949-1950. Han återkom till Sverige och blev utesluten ur konstnärlivet och även gruppen 1947 år män, de då uppmärksammade konkretisterna. Han fick inte ställa ut. Alla var nedlåtande och i det närmaste föraktfulla.
Där kommer en typ och smäller upp trianglar och tror att han är något.
Han fick oväntat stöd från en gallerist, Agnes Widlund på Galleri Samlaren och det blev avgörande för hans framtid.
3 herrar, som snart själva blev ledande inom svensk konstliv fick se hans konst och blev stumma av hänförelse. De träffades i en lägenhet och var eniga om att hjälpa fram honom. Det var Oscar Reuterswärd, Pontus Hultén och Rolf Söderberg.
De ordnade, så att han kom i kontakt med organisationen Les Realités Nouvelles 1950 och Galleri Denise René i Paris, samtidigt som den store konkretisten August Herbin blev hans stöd och fadder.
Hans första utställning i Paris blev ett faktum 1953 och han nådde otroligt snabbt berömmelse över hela världen.
I Sverige häpnade etablissemanget, en banktjänsteman, som halvt om halvt var tjänstledig, komma här med trianglar i plangeometriska kompositioner.
Jo, så var det. Olle Baertling var ett namn att lägga på minnet.
Ett stort namn i världen, med sina målade geometriska former, med hårda färger och knivskarpa konturer. Hans måleri kan också sättas samman med Op-konsten.
Själv ville han inte teoretisera, utan ville att betraktaren skulle avnjuta hans målningar som musik.
Han är just nu högaktuell. En modern klassiker, på Moderna Museet i Stockholm.
