Bland de svenska utvandrare, som efter Första världskrigets dåliga tider sökte lyckan i USA, fanns en 24-årig konstnär från Västergötland som hette Gustaf Tenggren. Han kom till slut att göra stor succé i sitt nya hemland, men det tog sin tid och han blev tvungen att anpassa sig efter amerikansk smak. Tenggren var född i Magra, inte långt från Gräfsnäs slottsruin och hans konstnärliga talang hade tidigt uppmärksammats, han hade studerat på Valands målarskola i Göteborg och gjort sig ett namn som sagotecknare i John Bauers stil. I USA anställdes han 1936 av Walt Disney som konstnärlig ledare, när de tecknade filmerna om Pinocchio, Snövit och Bambi gjordes.
Tenggrens far var dekorationsmålare men försvann till Amerika då Gustaf var två år, varför hans farfar, Johan Teng, fick ta ansvar för pojkens uppfostran. Johan Teng hade sina rötter i Tängs socken, hade varit soldat men köpt en liten gård i Magra. Han var konstnärlig, dekorerade kyrkor och snidade träfigurer och kom att betyda mycket för sonsonen. Denne kom redan som tolvåring in som frielev på Valands målarskola och började tidigt måla sagomotiv.
John Bauer var den mest uppburne sagoillustratören på denna tid och hade länge medverkat i den populära, årligen utkommande barnboken Bland Tomtar och Troll. När det 1916 uppstått en schism mellan Bauer och hans förlag, fick Tenggren erbjudande om att ersätta Bauer. Det gjorde han så bra att han fick fortsätta med det i flera år. Trots detta lockade Amerika och Tenggren for över. Hans första tid var besvärlig, amerikanarna hade svårt att förstå hans sagomotiv, de kändes främmande och obegripliga för dem och Tenggren tvingades försörja sig som tidningstecknare och med att göra reklambilder och affischer. Men snart återvände han med större framgång till sina sagomotiv, anpassade dem till den amerikanska publiken och mellan åren 1923 – 1939 illustrerade Tenggren tjugotvå böcker, bland den Mor Gåsfots sagor och H C Andersens sagor.
Svenskens skicklighet som sagotecknare gjorde att Walt Disney erbjöd honom anställning som ateljéchef och från 1936 och fyra år framåt var Tenggren verksam i Hollywood. Han tecknade inte filmbilder själv utan skissade miljöer och inspirerade de 400 tecknare som sedan ritade alla filmrutorna. Tenggrens första film Snövit och de sju dvärgarna blev en fantastisk succé, en del av den är ju ännu ett oumbärligt inslag i en svensk jul. Sedan följde filmerna Pinocchio och Bambi och de blev också mycket populära.
Många har hävdad att Bambis balansgång på den hala isen bygger på Tenggrens barndomsminnen från sjön Anten och Magra och det är ju inte otroligt. Men helt säkert är att den gamle snälle snickaren Geppetto, i filmen om Pinocchio, har lånat drag av Tenggrens farfar, Johan Teng. Denne snidade också träfigurer, kanske liknande Pinocchio, i sin verkstad och där tillbringade den lille Gustaf många lyckliga timmar. Hela snickarboden i Magra med gammaldags snidade bjälkar, rustika möbler och typiska verktyg anser man också att Tenggren gett som förebild för sina tecknare vid ritborden i Hollywood.
Arbetsmiljön i Hollywood, med enahanda arbete och fast åttatimmarsdag passade i längden inte den konstnärlige Tenggren och 1940 tackade han för sig och återgick till att teckna tomtar, troll och prinsessor i böcker och han är under en lång rad av år flitig och framgångsrik. Han ger ut en mängd böcker, som kommer ut i stora upplagor och som älskas av generationer av amerikanska barn. Ofta syns det i bakgrunden på hans teckningar en rad svenska föremål, till exempel trebenta kopparkärl, trasmattor, tennstop, laggkärl eller kurbitsmålade moraklockor. Det kan naturligtvis vara tecken på hemlängtan; Tenggren och hans svenskättade fru planerade ständigt att besöka Magra och Sverige men blev aldrig i tillfälle till det. I stället hamnade de i ett stort hus vid Atlantkusten, i Dogfish, Maine, där de lyckades skapa en vacker, svensk och unik miljö. Det berodde på att de strax efter husköpet och mitt under inredningsbestyren fick reda på att en före detta USA-minister i Stockholm hade samlat på sig en enorm samling av svenska museiföremål och allmogemöbler och forslat den till USA. Allt detta ville nu hans arvingar sälja. En lycklig Tenggren lyckades köpa samlingen, det var flera tusen värdefulla föremål, de flesta från Dalarna, och de kom att fylla hela det nya huset. Tenggren och hans fru hade skapat sig ett helt eget nostalgiskt Sverige och det är de svenska föremålen i konstnärens närmiljö som dyker upp i bakgrunden på hans sagoillustrationer.
Vid Tenggrens död 1970 fann man att han testamenterat alla sina värdefulla antikviteter till Dalarnas museum i Falun och där finns nu en särskild Tenggrenavdelning. Hans efterlämnade målningar och teckningar bestämde Tenggrens fru att de efter hennes död skulle skänkas till University of Minnesota, detta för att Minnesota är den stat där svensktraditionen ännu lever stark. Universitet har en särskild avdelning för barnböcker, Kerlan Collection of Children´s Litteratur, och den tar väl hand om Tenggrens verk.
Nationalmuseum i Stockholm ordnade 1990 en utställning av Tenggrens verk och den blev mycket väl mottagen. Kritikerna framhöll att hans teckningar var livliga och humoristiska och poängterade hans förmåga att inspireras av olika stilar, från amerikansk populärkultur till medeltida handskrifter och persiska miniatyrer men ändå behålla kontakten med sina svenska traditioner. Han sades ha gåvan att ta till sig ny kultur och nya intryck och ändå framgångsrikt behålla en egen stil. Ett gott exempel är bland många, historien om Pinocchio, där en italiensk berättelse rörs ihop i en amerikansk pajform men lånar ingredienser från Gustaf Tenggrens barndom i det västgötska Magra.
