Några av Natalie Djurbergs har visats på Färgfabriken redan för två år sedan, då som nu är hennes surrealistiska lerfigurer uppblåsta på stora projektionsdukar. Att hennes verk kan ses igen i fabrikens enorma utställningshall beror på att hon är årets Beckersstipendiat.
Natalie Djurberg på Färgfabriken, 2 december 2006 – 21 januari 2007
De animerade lerfiguerna väcker både varma och skrämmande känslor till liv. De är mänskliga men har ett mekaniskt rörelsemönster och utstuderat utseende vilket också förhöjer hela känslan av skräckblandad förtjusning. Natalies Djurbergs historier är också en slags visuella noveller och som betraktare är man aldrig är helt säker på vad som egentligen händer eftersom de helt saknar dialog. Här är det de överdrivna karaktärerna och det suggestiva berättandet tillsammans med den repetitiva musikens som långsamt tränger in. Bilderna sätter sig som ett hårt grepp om medvetandet och vill inte riktigt försvinna. Det är som om hon placerat ett smutsigt förstoringsglas på allas vårt samvete. Och filmerna blir en ypperlig kommentar till fenomen som rasism, sexualitet och våld I ”People tend to laugh when you fall on your butt” tvingas den misshandlade mannen själv städa upp efter sig under förnedrade former. Och i ” New moments of fashion” är det ett annat sorts förnedring som kryper in under huden på en. Där väcks frågor om gränslöshet, utsatthet, yta och tvång. Jag kan inte heller låta bli att dra paralleller till den senaste tidens debatter om reallity/dokusåpa-tv där deltagarna går med på att göra vad som helst för att synas.
Eftersom Beckers konstnärsstipendium firar 20-årsjubileum visas också verk av samtliga stipendiater genom åren. Det blir en fin samlingsutställning där flera av våra numer mest uppmärksammade konstnärer deltar med många olika uttryck och avtryck från konstsveriges senare decennier. Bland stipendiaterna finns namn som Maria Lindberg, Jockum Nordström, Dan Wolgers, Linn Fernström och Peter Geschwind mfl.
