Carl August Cederborg skrev mellan 1898 och 1933 en rad uppskattade historiska romaner. Handlingen i dem utspelas ofta svenska orostider, inte sällan under stormaktstid och ofta blandar författaren friskt historiska personer och fakta med uppdiktade händelser och påhittade hjältar och skurkar. Cederborgs historiska kunskaper är dock alltid imponerande och hans penna ritar med säker känsla upp tidstypiska miljöer och han kan konsten att skapa en spännande intrig.
Ofta hittar man i hans böcker dolska munkar, hemska trollpackor, dygdiga jungfrur, modiga riddare,tappra soldater,dumma fogdar och listiga spioner och blandar man dessa personer och skakar om dem tillsammans med hemliga gångar, kärleksdrycker, sammansvärjningar, rymningsförsök och olika förklädnader, ja då får man receptet på en typisk Cederborgroman.
Hans Våghals – en historisk person.
Samtliga ovan nämnda ingredienser återfinns i romanen Hans Våghals. Den har sin handling förlagd till Västgötaherrarnas uppror mot Gustav Vasa 1529 och naturligtvis är Gustav Vasas spion, Hans Våghals den som verksamt bidrager till att upproret misslyckats. Hans Våghals är dock ingen påhittad figur; han nämns redan i Peder Svarts krönika från 1500-talet och sägs där ha snappat upp viktiga brev i Hova. Dessa brev innehöll viktiga bevis som gjorde att upprorsmännen senare kunde dömas till döden. Själfallet broderar Cederborg med författarens rätt och med förfaren hand ut de äventyr och faror som Hans Våghals hamnar i och som han naturligtvis alltid klarar sig helskinnad ur.
Från Stockholm till Larv.
Bokens handling följer noga det historiska förloppet. På slottet Tre kronor i Stockholm får Gustav Vasa reda på upprorsstämningen i Västergötland och beslutar sig för att skicka en spion dit. Valet faller på Hans Våghals, han är född västgöte och behärskar dialekten, en klar fördel för en hemlig agent. Hans ska spionera åt kungen, smuggla brev till kungens trogna i Skaraborg och dessutom försöka snappa upp brev från upprorsmännen.
Hans Våghals ger sig iväg och efter att ha forslats i likkista över sjön Unden och färdats i olika förklädnader kommer han till slut fram till Skaraborg. Han hamnar i Lidköping där han på källaren Gyllene Nyckeln kommer på ett sätt att befria kungens trogne marsk, Lars Siggesson Sparre som hålls fånge på Ågården av Ture Jönsson Tre Rosor, en av upprorsledarna. En annan upprorsman var biskop Magnus i Skara och han och Ture Jönsson har bådat ihop allmogen till Larvs hed för att de där skall hålla brandtal mot kungen och locka bönderna med lägre skatter och att de ska återfå den katolska tron. Man presenterar också i Larv ett nytt kungaämne, nämligen Måns Bryntesson Lilliehök. Mötet blir dock ett fiasko, inga bönder är intresserade av att deltaga i upproret och slokörade tvingas därför herremännen fly till Läckö. Naturligtvis har Hans Våghals lyssnat och iakttagit allt på mötet och han beslutar att följa efter de upproriska.
Fånge på Läckö.
På väg till Läckö blir dock Hans Våghals överlistad av en kontraspion och inspärrad i ett rum på Läckö slott. Därifrån rymmer han via en hemlig gång och utstyrd till spöke och efter en nattlig seglats över Kinneviken kliver han i land vid Kinnekulle. Därifrån tar han sig förklädd till osthandlare upp mot Tiveden. Klövjade på en häst medför han de härligaste västgötaostar som skall säljas i Stockholm.
Hans Våghals plan är att bli tillfångatagen i Hova, där länsman har ordnat med en avspärrning. Ingen får passera Tiveden utan att förhöras och visiteras av den barska länsmannen som lyckats organisera en veritabel järnridå genom Tiveden Naturligtvis blir den gode osthandlaren inburad trots sitt västgötamål och trots att han mutar länsmansmoran med smakbitar från sitt lager.
Väl tillfångatagen låtsas Hans Våghals bli svårt sjuk och eftersom han då inte anses kapabel att rymma får han ett bekvämare fängelse. Snart hittar han där en bunt hemliga brev, lägger vantarna på dem och i ny förklädnad tar han sig sedan genom järnridån och upp till Stockholm för att överlämna sitt viktiga bevismaterial till kungen. På grund av dessa brev blev sedan både Måns Bryntesson Lilliehök, den tillämnade kungen, och Nils Olofsson Vinge, herre till Skoftebyn, halshuggna. Ture Jönsson och biskop Magnus hade då redan funnit för gott att schappa till utlandet.
Gustav Vasa är naturligtvis mycket belåten med Hans Våghals djärva insatser och som belöning utnämns nu den forne spionen till slottsfogde på Läckö och tillsammans med sin unga hustru håller han i romanens slut sitt intåg på Läckös borggård. Allt slutar lyckligt de onda får sina straff och de rättänkande belönas.
Läsvärd.
Intrig och personskildring i Hans Våghals är som framgått tämligen banal och ytlig, det är en James Bond-roman i historisk förklädnad. Dock har boken sina förtjänster, skåningen Cederborg har uppenbarligen gjort noggranna fältstudier för att kunna ge lokal färg åt sin roman. Lidköping, Läckö, Larv, Kinnekulle och Tiveden har han skildrat med ett ögonvittnes trovärdighet, naturligtvis i lätt historisk dager.
Förtjänstfullt är också att Cederborg verklighetstroget beskriver Västgötaherrarnas uppror, med tidstrogen rekvisita och generöst påsmetad historisk färg. Lägger man till detta att Hans Våghals innehåller en hel del spänning så kan man nog påstå att romanen fortfarande är läsvärd. Tyvärr är boken sedan länge slutsåld från förlaget men den bör finnas på bibliotek och antikvariat; Hans Våghals liksom alla Cederborgs romaner kom nämligen i flera upplagor och nytryck. Den är värd att leta efter, inte bara för samlare av Västgötalitteratur.
