Tagning ett, entréplan, klapp! möts av några bommar, en barriär, som dock utan hinder passeras till några stora dukar, en med dollarsedlar värd minst 3.016 kronor om kursen sätts till åtta kronor, förbi en halvnaken Usama bin Laden omgiven av amerikanska tecken, ”The great american nude”, doften av bröd är tilltalande, i bröddisken förvandlas painriche till gjutna till förgyllda painrich, registrerar att det finns många fotografier i färg och svartvitt att titta på, mest tilltalande är dock ett porträtt i video, nej de rör sig, små ansiktsuttryck, en blinkning avslöjar att det är filmade och inte fotograferade människor, finner tjusning i ”Kairos brus” med målade fotografier på duk, svartvitt, och tätt ihoprullade tidningar, finner obehag i 20 bilder ”blindfolded”, varför har deras ögon täckts? vilken situation har de hamnat i? fantastisk, den utplattade kapsylgobelängen som böljar fram på väggen, vilket jobb! bort till det mer afrikanska hörnet där foto och rörlig bild förmedlar intrycket av människor som är på väg någonstans på rödbruna stigar, ser flera urbana tillkomster, in i ett spännande rum, prylar som ger oro, just det oro! blyinfattade fönster hänger på fronten och släpper in ljus på ett stort träbord, på dropparna från taket som faller på bordet, vad är det som händer? frågar bysten utskuren ur böcker som bevakar, får inget svar men vet att ”Ljuspoesi” är en vacker titel på en ovanligt tyst installation, skäms när ögat registrerar ”Triptyk med tre städer”, en snyting, en av bilderna visar ett stort, i konturen markerad afrikansk kontinent med texten Popular map of Africa samtidigt som jag skulle kunna åka på bilsemester med tydligheten på tavlans överdel, på kartan över södra Europa, hukar under flygplanskitchet som hänger i taket, stannar vid floden ”Nere vid floden” där rödbrun sand med inspretade tecken syns mot en vattenprojektion, tittar bakåt och ser den stora väggen, småstaden med en mängd skyltar och tecken, knappast kåkstad snarare ompysslad förort, klapp tagning ett klar!
Tagning två, klapp! Wordprogrammet protesterar, meningen tycks inte ha något verb!, tyst, tyst säger jag, i Worldprogrammet behövs inte sånt, går en trappa ned, mindre lite intimare, mer stämning, möts av en möjlig hyllning av Che Guevara, ser ut som en altarplats för hågkomst, kanske är det så, in bland de svarta remsorna, video, människor som draperas i svart, tejpas, buntas, rummet omgivet av svart, ett klassrum någonstans, elever sitter i bänkar försedda med elaka trådar, ett par fötter syns dingla från taket, i tio bilder visas att Hets-stämning råder även i detta rum, mera svärta i den förunderliga animerade filmen ” ”Johannesburg, den näst bästa staden efter Paris”, koltecknade figurer i en intensiv kamp, svart och vitt, blir tagen av filmen, ser den två gånger, ny installation, alldeles ofarlig, i ett rum hänger glasskivor som projiceras, effekten blir blåaktiga rutor som är i rörelse, en ljuskägla bryter igenom emellanåt, stämning, ”Måndans”, men ännu en installation lockar, gröna väggar, rödjord på golvet, dockor med djuransikten befolkar landet, tre figurer i kostym står lite upphöjda på varsin trälåda med high explosives, fågel och apmänniskor i landskapet, i hörnet, på väg bort, ut, en människa med med täckt ansikte som drar på ett koppel med jordbrukets symboler, skära, machete, små traktorer och annat, förundran, kom att tänka på Den andalusiska hunden, han som släpar på flygeln, tänker att det var en varierad spännande utställning men inte särskilt afrikansk.
Tagning två slut, klapp!
Bengt Wjkström, Konstnär
