Det är ju inte alltid man begriper vad man gör.
Allt är inte så genomtänkt som det verkar vara.
Minns när jag gjorde den här tavlan. En surrealistisk inspiration.
Hade målat flera tavlor med händer som var fyllda med småhus.
Kanske en hel liten stad som vilade där i handen.
Så målade jag en hand med en stapel av hus som trängde
igenom dukens mitt.
Verkligheten gör sig gällande?
Så jag målade ett dukat bord med några vinflaskor och lite bröd på ett fat.
En mager måltid.
Mycket mager måltid vill jag påstå.
Bröd och vin och tomma fat..
Så jag målade dit ett solur med text under, ”Jo sense sol, Tu sense fe, no valem res”.
Hade tagit ett kort av en kyrka i Cadaques, bra kort, snyggt solur, snygg text.
Utställning, tavlan hänger där.
En lärare kommer fram till mig.
Så det är till att förstå katalanska, säger han?
Kanske det? borde jag det? är det givna svaret.
Till och med gammalkatalanska, sa han.
Just det gammalkatalanska! det har jag länge misstänkt, självsäkert svar.
Ja men det är vackert uttryckt, sade han och undrade var det kom ifrån.
Berättade Cadaques och det där….
”Jag har/ känner solen, du har/ känner hoppet, oss fattas intet”, så står det sa han.
Tyvärr det är inte jag som kommit på det, det är min svaga sida, kan inte komma på sånt där, någon annan har kommit på det och målat dit det på en kyrka i Cadaques.
Så gick han sin väg.
Så hängde jag tillbaka tavlan hemma i hallen över elskåpsdörrarna.
Vet inte om han översatte rätt.
Men vill gärna tro det, ”Jag har solen, du har hoppet oss fattas intet”, bara rent allmänt så där.
Jo sense sol, tu sense fe, no valem res!
